GuideNyhet

Så lyckas du odla vilda inhemska växter

Torbjörn Tylers trädgård rymmer en enorm biologisk mångfald. Här ses partier under träd och buskar där marken kalkats och gödslats och som sedan sköts som slåtteräng. Här dominerar skogsnäva på försommaren. Foto: Torbjörn Tyler

Det finns stora fördelar med att samla fröer från vilda växter och odla dem i sin trädgård. Få vet mer om det än Torbjörn Tyler, som odlat över 2 000 växtarter.

Det är på sommarstugans tomt som botanisten Torbjörn Tyler ägnat sig åt att skapa lämpliga livsmiljöer för södra Sveriges flora. Det har han gjort ända sedan han var barn och det har för det mesta gått bra.

– Just nu finns det cirka 1 200 arter på tomten, men totalt över åren har jag odlat en bra bit över 2000 arter. Det vill säga nästan alla arter som finns naturligt eller som förvildade i regionen, berättar han.

Delvis är det en fix idé och en “samlarmani”, men det finns andra anledningar också.

– Det har varit otroligt lärorikt och faktiskt helt avgörande för den kompetens jag har i dag, som även blivit min försörjning. Målet är alltid att på tomten lyckas skapa en miljö där varje art kan trivas, sköta sig själv och sprida sig och därför har jag på tomten som för 50 år sedan var en igenväxande före detta betesmark/ljunghed anlagt allt från slåtterängar och olika skogsmiljöer till grävda dammar, stenrösen/murar och ogräsåkrar. Men naturligtvis är det inte alltid jag lyckas så en del växter försvinner igen efter något eller några år eller så får jag regelbundet hjälpa dem genom att så frön i krukor och plantera ut plantorna.

Torbjörn Tyler. Foto: Privat

Två bra skäl

Även om det kanske inte är alla som lyckas med att odla en majoritet av Sveriges växter på bara drygt en halv hektar så tycker Torbjörn Tyler att fler borde ha inhemska arter i sina trädgårdar.

– Det finns framför allt två bra skäl för att odla inhemska växter. Det första handlar om biologisk mångfald. Genom att odla inhemska växter kan vi inte bara värna dessa växtarter – vilket kanske inte är så viktigt om det handlar om vanliga vilda växter – utan också gynna den stora mångfald av andra arter – insekter, svampar med flera – som i regel är knuten till varje inhemsk växtart. Många av de senare kan vara sällsynta eller hotade, åtminstone lokalt, även om växtarterna som sådana inte är det.

“Efter det att ljung och blåbärsris röjts bort och marken kalkats och gödslats med aska har på några år en mycket blomrik äng etablerats med bl.a. svartklint, skogsklocka och natt-och-dag.” Foto: Torbjörn Tyler

Det gäller till exempel de flesta pollinerande insekter. De är ofta om inte helt beroende av en viss växt så åtminstone i regel i specialiserade på vissa specifika vilda växtarter. Det kan till exempel röra sig om att fjärilars larver bara kan äta vissa vilda växtarter. Så även om de fullbildade fjärilarna kan klara sig med nektar från många olika växter så klarar sig inte fjärilarna utan larvernas specifika värdväxter. Utan dessa inhemska växter så spelar det inte så stor roll hur mycket mat det finns åt fullvuxna fjärilar i närheten. De klarar sig inte ändå.

– Trädgårdsväxter med utländskt ursprung kan också vara bra för att ge nektar åt fullbildade pollinerande insekter, men eftersom dessa växter inte finns naturligt i vårt land är våra insektsarter sällan specialiserade på sådana växter och ofta kan de inte klara sig helt utan vilda växter, förklarar Torbjörn Tyler.

“En årligen omgrävd ”ogräsåker” som helt domineras av den i Sverige ytterst ovanliga arten kustjordrök. Däriband skymtar (vanlig) jordrök, mitt i bild en spikvallmo och längst fram det numera nästan utdöda åkerogräset nålkörvel.” Foto: Torbjörn Tyler

Det andra skälet till att han tycker att man ska odla växter är för att det ger “oöverträffade möjligheter att lära känna dem”.

– Det är kunskaper som man sedan kan använda för att hitta arterna i naturen eller förstå vad som krävs för att värna om dem. Växter som man har i trädgården och kanske till och med själv drivit upp från frön har man ju möjlighet att studera vid alla årstider och i alla åldersstadier så att man sedan kan känna igen dem även när de inte blommar och genom framgångar och misslyckanden i trädgården kan man få bättre förståelse för vad de behöver av till exempel sol, vatten och näring för att överleva i naturen.

Spenört är en mycket hög och ståtlig perenn som samsas väl med vildrosor, brandlilja och andra mer starkväxande örter på lite näringsrikare jord i anslutning till perennrabatterna.” Foto: Torbjörn Tyler

För det mesta enkelt

Hur lyckas man då med att odla vilda växter från frön? Torbjörn Tyler berättar lugnande att de allra flesta vilda växter är lätta att odla upp från frö.

– Antingen kan man så dem i krukor med blomjord vilket förstås ger färre plantor men större säkerhet och precision eller så sår man ut dem direkt på den plats där man vill ha dem, men då får man räkna med att man behöver större mängder frön och att dödligheten blir hög.

Vissa växtfamiljer är knepigare än andra att få fram. Viveväxter (Primulaceae) som gullviva och skogsstjärna, flockblommiga växter (Apiaceae) som spenört, strätta och bockrot, samt rosor gror först efter en längre period med låga temperaturer. Dessa bör därför sås på hösten. Blåklockor kan också vara lite knepiga då de har väldigt små frön och groddplantor som är känsliga innan de hunnit växa till sig, men tar man väl hand om dem så är de också lätta att odla, tycker Torbjörn Tyler.

“En fläck i ängen där det eldats ris och löv på våren har framåt sommaren helt tagits över av insådd brunklöver, medan mer långlivade ängsväxter som ängsvädd, blodrot och rödklöver tränger på från sidorna.” Foto: Torbjörn Tyler

– Det finns också en del andra växter, framför allt ranunkelväxter (Ranunculaceae) och vissa ärtväxter (Fabaceae) med stora frön, som gror mycket långsamt. Man skall aldrig misströsta för att inget grott de första veckorna. När jag sår i krukor så brukar jag spara dem i tre år innan jag ger upp och häller innehållet på komposten. Förvisso finns det också exempel på arter som är mycket svåra eller helt omöjliga att odla från frön, till exempel orkidéer, men det handlar om enstaka undantag.

Bland de växter som är enkla att odla finns betydligt fler exempel och många av dem är både lämpliga och fina i trädgården.

– Nejlikväxter (Caryophyllaceae), korgblommiga växter (Asteraceae) och kransblommiga växter (Lamiaceae) är till exempel alltid lätta och snabba att få att gro och i dessa familjer finns det massor av vilda arter som både är viktiga för pollinerande insekter och har vackra blommor så att de kan passa bra i en trädgård. Backnejlika, tjärblomster, rödblära, backglim, olika fibblor och tistlar, rödklint, väddklint, backtimjan, vitplister, humlesuga, kungsmynta, ängssalvia, stinksyska och knölsyska är alla exempel på vilda växter från dessa familjer som passar bra både i en perennrabatt eller stenparti eller i en lite “vildare” ängsyta i en trädgård. Åkervädd, gullusern och rödklöver är exempel på andra arter som är mycket lätta att odla från frö och som både är vackra och lockar pollinatörer i en trädgård.

“När det mesta annat blommat över på sensommaren är det dags för ängsvädden att ta över på de tidigare ljungehedspartier som genom fagning och måttlig gödsling med aska förvandalts till mager ängsmark.” Foto: Torbjörn Tyler

Var, när och hur ska man samla in och ta hand om fröerna?
– Frön av de flesta vanliga vilda växter kan man själv enkelt samla i till exempel vägkanter där det brukar finnas en stor mångfald av arter. Om fröna eller frukterna lossnar lätt från plantan så är de i regel mogna och färdiga att sås, men ibland kan det vara bra att först låta dem ligga på tork några veckor eller månader, till exempel över vintern, inomhus så att de får eftermogna och garanterat inte möglar eller ruttnar.

Ett annat enkelt tips som Torbjörn Tyler tar upp är att det går att plocka hela växten (utan rot) och sätta i en vas för att först njuta av när den blommar. När den sedan torkar ut och frön bildas kan dessa skördas. När växten torkat kan du smula ner hela fröställningen i en kruka med jord eller där du vill så växten.

– Enda problemet med den metoden är att det kan bli svårt med “doseringen”, det vill säga att man kanske sår alldeles för tätt så att man sedan måste gallra bland groddplantorna.

“Ett lite misslyckat försök att skapa en alvarmark med ett tunt lager kalkgrus på ett tätt underlag har i Mittskånes regniga klimat nästan helt tagits över av krissla.” Foto: Torbjörn Tyler

Ett annat tips är att vanliga arter som det är lätt att få tag på mycket frön av kan man bara kasta ut ungefär där man vill ha dem.

– Har man mycket frön så brukar det alltid vara en del som gror och etablerar sig, men ovanliga arter kan det vara bra att så i krukor under mer kontrollerade former så att man kan ta väl hand om de frön som gror och vill man odla dem i en perennrabatt i trädgården så vill man ju veta mer exakt vad man planterar var så då funkar det inte att strö ut frön på måfå.

Hur viktigt är det att fröna sås i rätt sorts jord?

– Det spelar nästan ingen roll alls. I princip allt går att så i vanlig billig blomjord från affären, fast ibland kan det vara mer praktiskt att täcka fröna med ett lager ren sand. När man sedan planterar ut plantorna spelar det förstås roll vad det är för jord där man planterar dem, men de arter som man kan hitta frön av i vägkanter klarar sig i regel bra i vanlig trädgårdsjord även om de flesta kanske föredrar lite näringsfattigare förhållanden, så gödsla behöver man sällan göra. Samlar man frön i närheten av där man bor så är dessutom chansen stor att det är ungefär samma jordmån, till exempel kalkhalt/pH, i vägkanterna som i den egna trädgården, men samlar man under en semesterresa till till exempel Öland så kan det behövas lite extra kalk där man vill plantera plantorna. Annars kan man förstås hitta information om växternas ekologiska krav i floror eller annan speciallitteratur, avslutar Torbjörn Tyler.

Det finns med andra ord all anledning att ge dig ut och hämta fröer i naturen (dock inte av fridlysta växter). Eller varför inte plocka en bukett av arter du gillar och sedan ta hand om fröna när de blommat över?

Tänk på att fröerna bör förvaras torrt (till exempel i kuvert eller vikta papper). Samla även helst in dem när de är torra. Regniga dagar eller morgnar med mycket dagg bör du lägga band på dig själv.

LÄS ÄVEN:
“Ogrästrädgård” vann pris på brittisk blomfestival
Föredrag: Samla fröer och odla vilda växter
Därför bör du samla frön och odla vilda växter i trädgården
Stor databas över Sveriges växter ger värdefulla tips för trädgården

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sjutton − fyra =