Trädgårdsägare är vana vid att glädjas åt en jord med mycket daggmaskar. Nu har forskare även räknat ut hur viktiga de är för världens matproduktion.
Daggmaskarna bygger upp en bra jordstruktur, hjälpa till med vattenlagring, förbättrar växternas tillgång till näringsämnen och studier har även visat att de förbättrar växternas försvar mot sjukdomar. De har helt enkelt en nyckelroll i trädgården och du kan gynna dem genom att använda dig av täckodling, baljväxter och grävfri odling. Nu har forskare även undersökt hur stor påverkan daggmaskar har på världens matproduktion.
Det är inga små värden de kom fram till. Daggmaskarna är en nyckelgrupp för världens matproduktion. De bidrar med ungefär 6,5 procent av all spannmålsskörd och 2,3 procent av alla baljväxter som produceras årligen. De kan stå för så mycket som 140 miljoner ton mat årligen och förbättra skördarna världen över med ungefär 25 procent.
Steven Fonte, huvudförfattare till studien och forskare vid Colorado state university, förklarar vilken potential som finns i jorden:
– Om vi skötte vår jordmån på ett mer hållbart sätt skulle vi lättare kunna nyttja den biologiska mångfalden och skapa mer hållbara jordbruksekosystem. Den här studien visar på potentialen. Jordar är fortfarande en enorm, stor svart låda som vi inte förstår fullt ut. Det här arbetet visar att det finns en hel del möjligheter som vi bara ignorerar. Det finns förmodligen andra markorganismer som är ännu viktigare, särskilt mikrobiella samhällen.
FN gick för några år sedan ut med en varning om att världens jordmån är hårt ansatt. Forskarna bakom FN-rapporten skriver att det sedan den industriella revolutionen har förlorats 135 miljarder ton jordmån från jordbruksmark och att det krävs omedelbart skydd och återskapande av den jordmån som finns kvar.
Läs även:
• Stort intresse för kampanj att halvera torvanvändningen
• Daggmaskar gynnas av baljväxter och grävfri odling
• Så väljer du miljövänlig jord
• Boktips: Jord på djupet
• Föredrag om levande jord
• Marktäckning – för odlingen och mikrolivet
Källor: Nature Communications och Colorado state university