Kampen för att bevara Skånes hotade växtarter kan lära oss mer om att odla vilda växter i trädgården.
Ungefär en fjärdedel av alla vilda växter är med på den så kallade rödlistan, vilket innebär att de antingen minskar så kraftigt i antal eller finns kvar i så få exemplar att de är mer eller mindre hotade. Men det pågår flera projekt för att försöka rädda landets hotade växtarter. Ett av dem gör Fredriksdal museer och trädgårdar sedan 2015 tillsammans med Länsstyrelsen Skåne, Lunds universitet, Botaniska trädgården i Lund och Lunds botaniska förening.
De olika aktörerna gör både insatser som förbättrar livsmiljöerna för växterna, men också genom att odla vilda växter i de botaniska trädgårdarna på Fredriksdal och i Lund. Detta för att skapa vad som kan kallas en säkerhetskopia av de vilda plantorna och en genbank byggs upp – något som annars saknas för växter i Sverige. Om de hotade växterna skulle försvinna i naturen så finns möjligheten att plantera ut dem från Fredriksdal. Dessutom kan frön och plantor av växterna placeras ut för att stärka de vilda bestånden och hjälpa dem att etablera sig i nya lämpliga områden.
– Många växter finns bara kvar i fragmenterade (isolerade) bestånd och det märks – arter som försvunnit från en plats har svårt att komma tillbaka dit. Därför behövs verksamheten med odling och att sätta ut uppodlade plantor. Det kan vara ett sätt att överkomma barriärer i naturen. Det blir ett komplement till naturvården och ger även andra synergieffekter, berättar Jakob Sandberg, som sedan 2009 jobbar som biolog på Fredriksdal museer och trädgårdar i Helsingborg.
När växterna bara återfinns i små isolerade ”öar” med stora avstånd mellan de olika bestånden blir de väldigt känsliga för störningar. Det kan räcka med en torr sommar, en regnig vår eller att marken bebyggs så slås de få kvarvarande plantorna ut. Med samarbetsprojektet i Skåne får dessa växter en andra chans.
Hur går insamlandet till?
– Vi samlar in fröna i Skåne och det mesta från Helsingborgsområdet, förklarar Jakob. Vi är hela tiden noga med att bara ta lite från varje bestånd och har som tumregel att det måste finnas ungefär 50 plantor för att vi ska samla in frön.
Efter att fröna samlats in sås de på Fredriksdal. Från växterna samlas nya frön in och det brukar ta tre år innan vi odlat fram så mycket frön och plantor att växterna kan flyttas ut i naturen där fröerna skördades från början. Ibland även på en ny lämplig plats.
– Fröna ska tillbaka ut och göra nytta, som Jakob uttrycker det.
En annan metod som används är att kontakta markägare som har hotade växtarter på sin mark. Både för att informera och skapa förståelse, men också med förhoppning om att skapa ett engagemang. Jakob berättar om en ekologisk mjölkgård i Sjöbo där det upptäcktes den hotade växten korndådra. Frön samlades in 2017 och nu har det såtts ut 40 000 frön i området och markägarna är väldigt engagerade. Det är en relativt vanlig reaktion.
– Vi har många olika samarbeten med markägare och det är ett stort intresse. Vi arbetar nära Helsingborgs stads naturvårdare och ekologer och med Länsstyrelsen Skåne som förvaltar kommunal och statlig natur. Generellt är även intresset stort från våra besökare på Fredriksdal. Det finns ett större engagemang nu än för några år sedan. Biologisk mångfald har kommit fram som en parallell utmaning till klimatet och det märks att fler funderar på kopplingarna till klimatet.
Vad får ni för reaktioner?
– Många äldre personer berättar minnen om växter som de såg ofta som små, men som nu knappt finns kvar längre. Många yngre som skaffat hus med stor mark berättar att de vill sköta slåtterängar och göra konkret skillnad för växter. Det märks att många är allmänt intresserade och det märks skillnad de senaste fem åren på engagemanget för den vilda mångfalden. Vi möter också många personer som studerar till trädgårdsingenjör, landskapsingenjör eller landskapsarkitekt och de uttrycker ofta att de vill börja jobba med vilda växter.
Det kan tyckas självklart, men varför är det viktigt att bevara de här växterna?
– De vilda växterna är några av de viktigaste byggstenarna i naturen. I en föränderlig framtid är det också viktigt med en artrik natur eftersom den är mer anpassningsbar och kan klara förändringarna. De kan också vara viktiga ur en klimatsynpunkt efter som de binder mycket kol. Gräsmarker och örtvegetation är en stabil kolinlagring. Dessutom kan de vara viktiga värdväxter åt insekter.
Hur vet ni hur ni ska lyckas med att odla de här vilda växterna?
– Det finns ju inga fröpåsar med odlingshänvisningar att följa så vi läser mycket i böcker om för att lista ut vilka miljöförhållanden växterna vill ha, som ljus, fukt och pH-värde i jorden. Vi frågar också folk som kan mycket om växterna och det fåtal personer som har erfarenhet av att odla dem.
Är det svårt?
– Generellt är många vilda växter lätta att odla. Vi försöker ofta så på hösten, ibland direkt efter att fröna släpper på sensommaren. Vi försöker samla lite frön från många olika individer och bestånd. Man kan aldrig göra allt rätt men man kan åtminstone försöka vara medveten om hur vi kan bevara varje arts mångfald av egenskaper, även när vi odlar dem.
Samarbetet mellan Fredriksdal museer och trädgårdar, Länsstyrelsen Skåne, Lunds universitet, Botaniska trädgården i Lund och Lunds botaniska förening är framför allt inriktat på hotade arter och det är inte lämpligt att privatpersoner försöker göra liknande insatser för känsliga arter i naturen. Däremot kan Fredriksdals arbete vara en inspirationskälla och deras metoder kan användas även av trädgårdsägare.
Hur ska privatpersoner tänka när det gäller insamling av frön från vilda växter tycker du?
– Samla bara in lite grand och kom ihåg att bara samla i närområdet. I samma län som du bor är ett bra riktmärke, men så lokalt som möjligt är det bästa. Även många av de vanliga växtarterna minskar i antal, så att odla dessa arter i trädgården bidrar också till bevarandet. Du kan sedan lämna frön vidare till grannar eller bekanta i närheten. Det blir som en genbanksfunktion för de här växterna.
Rent praktiskt brukar de först odla upp växterna kontrollerat i krukor och planterar därefter ut dem när de växt till sig. Det ger mindre svinn än att sprida ut fröerna direkt, men i vissa fall kan det vara bättre. Det gäller till exempel halvparasiter som hö- och ängsskallror som behöver gräs för att klara sig.
– Egentligen är det inte så mycket svårare att odla vilda växter än att så andra växter hemma i trädgården. Men många vilda växter är anpassade till jordar med lite mindre näring än trädgårdsväxterna behöver. Vi brukar använda såjord och olika mängd grus beroende på hur växten vill ha det med näringstillgång. Det är oftast ganska lätt. Våra inhemska växter är anpassade till våra temperaturer och klimat. Man får se upp så att de inte får för mycket vatten under våra regniga vintrar i Skåne. Vi har dem ofta under tak och kontrollerar mängden vatten de får.
Har du några tips på specifika arter?
– Rödklint är lätt att odla och har tagit sig jättefint. Den är populär bland vildbin. Darrgräs är ett fint gräs som också är enkla att så. Även alla väddar är lätta att odla från frön och det gäller även gullris.
Det kan tyckas lite märkligt att det inte finns några handböcker för att odla vilda växter när bokhyllor och webbplatser är översvämmade med information om exakt hur mer eller mindre främmande arter ska skötas. Men det är också en del av charmen – att lära känna växterna och vad de vill ha. Genom att studera hur de växer i naturen får du ledtrådar för att lyckas i din egen trädgård.
– Man får inte heller glömma att det är väldigt roligt att odla vilda växter. Det är lärorikt att se dem från frön till blomma och nyttigt att få prova sig fram och lära sig mer om växter under tiden, säger Jakob Sandberg.
LÄS ÄVEN:
• 10 vilda växter och hur du odlar dem
• Tips vid anläggandet av äng
• Lagar och regler för att samla fröer och växter från naturen
• Så lyckas du odla vilda inhemska växter
• Därför bör du samla frön och odla vilda växter i trädgården
• Föredrag: Samla fröer och odla vilda växter