En ny studie visar att hela 85 procent av sandiga livsmiljöer har försvunnit på bara 75 år. Det är ett stort bekymmer eftersom en majoritet av våra vildbin lever i marken. Men det finns insatser som fungerar.
Studien är gjord i Uppsala och baserad på flygfoton som tagits mellan 1942 och 2017. Det framgår av bilderna och forskarnas genomgång att 85 procent av de sandiga livsmiljöerna försvunnit under denna tid. För våra många marklevande vildbin är det ett stort problem.
– Många sandiga områden har försvunnit när staden utvecklats med fler bostäder och industriområden. Igenväxning är också ett problem. Den stora minskningen väcker oro för arternas fortlevnad i området, säger Indrė Čepukaitė vid Greensway AB som gjorde stor del av arbetet som student på SLU.
Mats Jonsell vid SLU, som också är inblandad i studien, berättar att de inte vet säkert hur situationen i södra Uppsala stämmer överens med hur utvecklingen varit för övriga landet.
– Vi har inte svar på den frågan genom vår studie. Men igenväxning av öppna ytor är ett generellt problem för många arter – den typen av marker var vanligare för 100 år sedan då lanskapet snarare var ”nednött” än under igenväxning. På 1800-talet var det svårt att få tillräckligt mycket att växa för att försörja människorna – de hade varit avundsjuka på vår situation. Men en stor rad rödlistade arter hade det bättre då. I anslutning till städer är det vanligt att denna typ av randmarker – som varken producerar mycket mat eller virke, blir hus och anlagd mark. Det finns förmodligen statistik på detta i någon form, men vi har inte analyserat den, säger Mats Jonsell.
Åldern har ingen betydelse
Forskarna inventerade tio sandfläckar – fyra äldre och sex nyskapade. Sammanlagt hittades 34 arter av marklevande bin. Vanligast var metallsmalbi, blanksmalbi och bronssmalbi – tre arter som blir max en centimeter långa. Andra arter som hittades var långhornsbi, sälgsandbi, ärtsandbi och väggsidenbi.
En intressant slutsats som kunde dras efter inventeringen var att åldern på sandfläckarna inte hade någon betydelse.
– Dessa arter kan snabbt kolonisera lämpliga boendemiljöer och hittar de nya ställena. Det visar att det går att gynna marklevande bin genom att skapa sandiga livsmiljöer, säger Mats Jonsell.
Uppsala har de senaste åren jobbat en del med att återskapa sandbäddar åt marklevande insekter.
Fler arter på mindre sandbäddar?
En annan slutsats var att mångfalden till och med var större på mindre sandfläckar vilket enligt forskarna troligen beror på att de mindre sandfläckarna i studien skapades specifikt för att gynna marklevande bin, medan de större var naturliga eller skapade för rekreationsändamål. Indrė Čepukaitė förtydligar:
– Man ska komma ihåg att med liten habitatyta så ökar risken för att negativa slumphändelser slår ut populationer. Därför är den stora förlusten av habitat på senaste decennierna oroande. Att bara skapa enstaka småytor som kompensation löper stor risk att inte fungera i längden. Man behöver se till att det finns mer habitat.
Hur små sandytor visade sig vara effektiva? Var det även sådana som ryms i trädgårdar?
– Ja, även så små ytor som ryms i en trädgård fungerar bra. De minsta vi hade var ca 30 kvadratmeter. Men avgörande är också om det finns blommor i närheten där de kan hämta sin föda, säger Indrė Čepukaitė.
Hur viktigt var det för mångfalden att det fanns andra sandiga marker i närheten av sandbäddarna?
– Det vet vi egentligen inte utifrån vår studies resultat. Men rent generellt har forskning visat att nätverk av habitat är viktigt. Mycket på grund av att negativa slumphändelser kan slå ut populationen på en plats. För att arterna ska kunna återkolonisera krävs att det finns tillräckligt mycket habitat i närheten. Vad som är tillräckligt är svårt att kvantifiera och svaret blir olika beroende på vilken art man studerar.
Har ni några råd till markägare, kommuner och trädgårdsägare om hur de kan hjälpa marklevande bin?
– Att se till att sandytor med gles vegetation får bli kvar, samtidigt som man också ser till att det finns blommor. Denna typ av ytor betraktas ofta som ”onyttiga”, eller så ger det ”ett ostädat intryck” vilket gör att man ofta anlägger gräsmattor, stenpartier eller annat på dem vilket gör dem värdelösa som boplats för bin. Man kan också skapa sandytor genom att gräva bort ytvegetationen på sandig mark eller genom att lägga ut stora lass av sand, berättar Indrė Čepukaitė och tillägger:
– Det måste betonas att födoresurser som ligger nära boplatser är väsentliga. De flesta vilda bin flyger endast ett par hundra meter bort från sin boplats för att söka föda och pollen. Det är också väsentlig att blommorna är inhemska och täcker hela växt-säsongen.
LÄS ÄVEN:
• Vildbin har svårt att hantera värme som under sommaren 2023
• Så skiljer du på blomflugor, bin och getingar
• Lämna snäckskal åt snäckmurarbina
• Råkade gräva upp vildbin på hösten
• Lär dig känna igen Sveriges vildbin
• Så gynnar du marklevande bin
• Skapa en sandbädd i trädgården
Källor: SLU och Urban Ecosystems