En ny genomgång av befintlig forskning om gräsmattor och hur de påverkar biologisk mångfald visar som väntat att färre klippningar per år ökar artrikedomen. En större överraskning var kanske att färre klippningar inte gynnar skadeinsekter som fästingar – något som ofta påstås.
Det är kanske ingen chock att forskarna kom fram till att det finns gott om stöd i studier för att minskad klippning av gräsmattor i stadsmiljöer gynnar det totala antalet insekter. Ännu starkare är den positiva effekten för antalet insektsarter. Den biologiska mångfalden är större i gräsmattor som klipps sällan. Det är också vad Trädgårdsspanarna kom fram till 2020. De hittade betydligt fler arter i oklippt gräs.
– Överlag visar vår genomgång att det finns starkt stöd för att färre klippningar av gräsmattor gynnar mångfalden av insekter, skriver forskarna i sin slutsats.
Många skadeinsekter gynnas av kortklippt gräs
Studien visade också att det fanns tydligt stöd för att det motsatta var sant: hårt klippta gräsmattor har en stark negativ påverkan på flera artgrupper och värst drabbar det steklar (exempelvis bin) och halvvingar (exempelvis skinnbaggar och bladlöss). Men kortklippt gräs gynnar proportionellt fler arter som anses vara skadedjur, exempelvis fästingar och stickmyggor, samt larver av knäppare och bladhorningar som äter växter och rötter.
– Dessa resultat var ganska överraskande, eftersom klippning ofta görs för att förhindra spridning av vissa organismer som anses utgöra en risk för människor, deras husdjur och egendom, skriver forskarna i sin studie.
Men det verkar inte finnas något stöd i forskningen för att fästingar och andra skadeinsekter skulle gynnas av hög växtlighet – vilket är ett vanligt argument för att hålla gräsmattan klippt. I en studie där olika livsmiljöer jämfördes var förekomsten av fästingar nära noll i gräsmarksvegetation jämfört med busk- och skogsvegetation (Ostfeld & Canham, 1995). I en studie från 2011 (Dobson et al.) kom forskarna fram till att det snarare är antalet värddjur som avgör hur mycket fästingar det finns i ett område. Det vill säga – i områden med många harar, rådjur och gnagare finns det också många fästingar. Det är inte höjden på gräset som är avgörande.
Det säger även Thomas Jaenson, professor vid Uppsala universitet med mer än 30 års erfarenhet av att forska på fästingar. I en intervju med Natursidan pekar han på vikten av värddjur för förekomsten av fästingar:
– Helt avgörande för fästingtätheten är förekomsten av stora eller medelstora däggdjur i området. Ett enda rådjur eller en enda kronhjort kan förse åtskilliga fästinghonor med blod. Varje blodfylld fästinghona har potentialen att producera avkomma i form av över 2 000 ägg som utvecklas till små fästinglarver.
LÄS ÄVEN:
• Så farliga är robotgräsklippare för igelkottar
• Gotland uppmuntrar till ”fula” gräsmattor i sommar
• ”Fler skulle ha glädje av att spela i samma lag som naturen”
Källa: Science Direct