Vi får ofta frågor till Rikare trädgård om vad som hänt med igelkottarna. Många uppfattar att de var betydligt vanligare förr. Det stämmer. Igelkottar kan behöva vår hjälp.
LÄS ÄVEN: • Så hjälper du igelkottar i trädgården
Enligt SLU Artdatabankens preliminära rödlista för 2025 klassas igelkotten som ”sårbar” (VU). Det är en försämring från 2020 års rödlista som bedömde arten som ”nära hotad” (NT). Det är svårt att ta till sig vad en sådan ändring i rödlistan innebär, men SLU Artdatabanken är tydliga i sin preliminära slutsats. På bara tolv år har antalet igelkottar nästan halverats i Sverige, en minskning med cirka 48 procent.
Anledningarna är många; det småskaliga jordbrukslandskapets försvinnande, trafikdödlighet (hela 33(!) procent årligen), naturlig predation (främst från grävling), direkt mortalitet orsakad av människor, dålig spridningsförmåga, brist på övervintringsplatser, sjukdom, insektsgifter som utarmar födobasen och klimatförändringar kopplat till problem vid övervintringen, är de faktorer som nämns.
Från landsbygd till stad – precis som vi
Igelkottarna behöver med andra ord hjälp för att klara sig i den kraftigt människopåverkade världen de lever i. Men trots det har igelkottarna valt att bo i vår närhet. Det gällde när vi framför allt bodde på landsbygden och drev ett småskaligt brukande av jord och skog. Men det gäller även idag när vi flyttat in till städer och brukar vårt landskap storskaligt med monokulturer av grödor eller trädplanteringar.
– Igelkotten är ett djur som har levt nära oss människor hela tiden. När landsbygden såg ut på ett annat sätt så såg man ofta igelkotten i anslutning till gårdarna. Det finns beskrivet både i folktron och i gamla nyhetsarkiv. Igelkotten har länge haft ett nyhetsvärde för oss människor, berättar Jessica Ångström, naturexpert på WWF.
Rapportera igelkottar – även i glesbygden
11-17 augusti 2025 arrangerar WWF årets igelkottsvecka för att försöka få reda på ännu mer om landets igelkottar. I fjol kom det in hela 50 000 rapporter. Mestadels från städer. I år hoppas Jessica på att fler på glesbygden ska rapportera in igelkottar, eller avsaknaden av igelkottar.
Är det så att igelkottar följt oss in i städerna eftersom där fortfarande finns relativt gott om lövträd och buskage i parker och trädgårdar?
– Ja trädgårdar, stadsparker och annan urban natur har ofta de element som igelkotten behöver. Där det är grönt, frodigt och fuktigt trivs daggmaskar och andra nedbrytare – igelkottens mat. Den har mycket att vinna på att leva nära oss människor, och det är väl det som gör den så folkkär.
Men stadslivet innebär också faror. Vi är nog många som sett överkörda igelkottar längs landets vägar.
– Biltrafiken är ett stort hot. Närmare nio av tio döda igelkottar som rapporterades i vår statistik förra året hittades längs bilvägar. Men även miljögifter är ett växande problem. I en svensk studie från Lunds universitet fann man att igelkottar bar på bland annat PCB och tungmetaller. En dansk studie visade att runt 80 procent av undersökta döda igelkottar hade spår av råttgift i sig – troligen för att de ätit på kadaver. Det tänker man inte så ofta på att de gör, berättar Jessica Ångström.
Robotgräsklippare och fällor
Ett annat problem är robotgräsklippare.
– De igelkottar som hamnar hos viltrehabiliterare är ofta offer för robotgräsklippare. Det är något som rehabiliterarna ofta lyfter som en stor bov i dramat.
Kan det till och med vara så att städer är en så kallad ekologisk fälla för igelkotten? Alltså att den lockas till städer där det finns lämpliga livsmiljöer, men drabbas av stora hot som trafik och miljögifter?
– Det är svårt att svara på. Igelkottar är opportunister. De äter det som finns och anpassar sig till olika miljöer. De har bra överlevnadsstrategier. Det finns både fördelar och nackdelar för dem i städer.
Skapa livsmiljöer, men håll igen på maten
Men för att få fördelarna att överväga finns det mycket vi kan göra. Att skapa lämpliga livsmiljöer är kanske det enklaste. Fler lövträd, buskage och rishögar är en bra början. Då kan de hitta skydd och föda. Att skapa passager mellan trädgårdar är också viktigt för att igelkottarna ska slippa gå ut på vägarna så ofta.
Jessica Ångström lyfter också något som är värt att undvika:
– Jag fick nyligen en bild på en igelkott som somnat mitt på verandan i solen och såg helt proppfull ut. Veterinärer i Finland varnar för att man inte ska mata igelkottar för mycket – de kan få problem med övervikt och ”paltkoma”.
Det kanske låter gulligt med igelkottar som somnar för att de är proppmätta, men det kan vara en stor fara om de rör sig för långsamt när det finns rovdjur eller bilar i närheten.
Hur är det med faunapassager i form av små tunnlar under vägar? Det fungerar ju bra för grodor – är det något som igelkottar kan använda?
– Det borde de nog kunna göra, liksom de större faunapassagerna över vägar.
Rör sig över några hektar
Igelkottar har inga revir, men normalt sett rör de sig i områden som är upp till fem hektar stora. Enligt en tysk studie som Jessica Ångström hänvisar till så rör sig igelkottarna över mindre områden i stan – kanske för att det helt enkelt är lättare att hitta mat.
När det gäller igelkottarnas byten så påstås det ibland att de har ormar på menyn. Men igelkottar är troligen ingen större ormjägare eftersom de oftast är aktiva vid olika tidpunkter på dygnet och inte minst eftersom det finns betydligt enklare byten för igelkottar. Det gäller även när det gäller invasiva främmande arter som mördarsnigel och lövplattmask.
– Igelkotten äter det den kommer över och i teorin kan man nog tänka sig att en eller annan mördarsniglar, som det ju finns gott om, slinker ned. Samtidigt är det känt att få arter gillar att äta mördarsniglar, och troligen även lövplattmasken, båda arterna är ju extremt slemmiga. Lövplattmaskens slem innehåller också någon form av neurotoxin som gör den än mer oattraktiv som föda, förklarar Jessica Ångström.
Lovande lagstiftning
Slutligen tar hon upp något som känns positivt för igelkotten; den nya restaureringslagen inom EU. Där nämns just urban grönska och att den inte ska minska mer.
– Det finns en trend globalt och i Sverige att grönytorna i städer minskar. Men nu kommer vi förhoppningsvis ha en lagstiftning som skyddar och stärker urban grönska – något som gynnar igelkottarna.
Delta gärna i igelkottsveckan 11-17 augusti och kom ihåg att rapporter även är intressanta om du inte hittar någon igelkott.
Här är igelkottarna vanligast i Sverige enligt 2024 års igelkottsräkning
- Gotlands län
- Östergötlands län
- Skåne län
- Hallands län
- Blekinge län
- Örebro län
- Kalmar län
- Gävleborgs län
- Jönköpings län
- Värmlands län
- Västra Götalands län
- Södermanlands län
- Kronobergs län
- Västmanlands län
- Stockholms län
- Dalarnas län
- Norrbottens län
- Västerbottens län
- Uppsala län
- Västernorrlands län
- Jämtlands län
LÄS ÄVEN:
• Bly och gifter i igelkottar i städer
• Extra fokus på att hjälpa igelkottar
• Så hjälper du igelkottar i trädgården
• Medborgarforskning upptäckte rekordgammal igelkott
• Så bygger du ett igelkottshus
• Så farliga är robotgräsklippare för igelkottar