Om du har en solig plats i trädgården är kärleksörten en väldigt tacksam växt att odla. Lättskött, senblommande och välfylld av näring till pollinatörer. Dessutom går stora delar av växten att äta, vilket det finska namnet käringkål avslöjar.
Den fleråriga kärleksörten tillhör fetbladsväxterna och som namnet antyder lagrar den vatten i de tjocka bladen och kan därmed klara torka väldigt bra jämfört med andra växter. Det avslöjar också växtplatserna i naturen; öppna, soliga och torra marker så som berghällar, stränder, sandiga eller steniga platser eller stenmurar. Tåligheten visar sig också om du plockar in den som snittblomma eller råkar lägga en uppgrävd planta utan utan jord och vatten. Den klarar sig imponerande länge.
Kärleksörten är en av våra mest senblommande arter och den kan stå i blom en bra bit in på hösten även om det framför allt är i juli-september blommorna vecklar ut sig. Den är vanlig i plantskolor, men växer även vilt i Sverige under namnet vanlig kärleksört. I vilt tillstånd är växten lite mer krypande men blir 15-50 cm hög. Stjälken är ogrenad och färgerna på den vilda varianten är mer kontrastrika med mörkröd stjälk, mörkgröna blad och något varierad färg på blommorna – från gulvita till gröngulvita.
Bladen är lätta att känna igen och kan vara en bra ledtråd även när kärleksörten inte blommar. De är tjocka, breda och med tandad eller vågig kant som ibland är något rödaktig.
Sorterna som du köper i butik är betydligt blekare i färgerna. Både stjälken och bladen är ljust gröna, men har oftast rosa blommor. Färgvarianter kan förekomma.
Enligt den stora databasen över Sveriges växter som vi skrivit om tidigare är förvisso inte alltför många insektsarter beroende av kärleksörten, men den producerar ganska stora mängder nektar och eftersom den blommar så sent och ofta under lång tid, förlänger den blomsäsongen i trädgården vilket i sig är viktigt för många sena arter.
Som om det inte räcker med anledningar för att ha kärleksört i din trädgård så är den fin nästan året om. Bladen och stjälkarna som sticker upp under vår och sommar är fina i sig själva och är lätt skötta. Men det som gör kärleksört lite extra trevlig är att i stort sett hela växten är ätbar.
Bladen kan ätas från vår till höst och rötterna skördas under höst och vinter. De tjocka bladen äts antingen som de är, kokta eller så kan de läggas i kallt vatten en stund. De är förvånansvärt milda och knapriga. Smaken och konsistensen påminner lite grand om sockerärtor, men inte med samma sötma. På sidan Dags att plocka finns bland annat recept på guacamole, gazpacho och sallad baserade på kärleksört. Väl värt att prova!
LÄS ÄVEN:
• Alla delar i vår serier Växtfavoriten
Källor: Nordens flora, Biofilia.se och Dags att plocka