Långt ifrån allt som surrar och är gul- och svartrandigt har en gadd att stickas med. Det är däremot många insekter som utvecklats till att likna getingar för att lura sina fiender och att skilja dem är därför inte så enkelt.
Om vi börjar med gadden, som gjort att många är rädda för allt som surrar, så hittas den förvisso både hos honor av getingar och bin (humlor är bin), men det är i stort sett enbart så kallade sociala getingar som använder dem aktivt när de känner sig hotade. Honungsbin och humlor kan också stickas så att det känns, men de undviker det helst. Andra, ensamlevande bin är inte aggressiva.
En första indelning är att bin och getingar hör till gruppen steklar, precis som myror. Deras kroppar är uppdelade i tre tydliga delar i kroppen – huvud, mellankropp och bakkropp. Men det är framför allt tydligt på arter som saknar hår. Vissa bin är så håriga att det är lätt att tro att de bara är en enda fluffig del.
Bin
Det finns nästan 300 arter bin i Sverige och ungefär 30 av dem är humlor.
Honungsbi är en enda art, men de är väldigt många. En bikupa kan innehålla tiotusentals individer. Honungsbiet känns igen på sin lite orange färg, relativt korta behåring och randiga bakkropp. Dessutom är det större än de flesta andra bin, men mindre än humlor.
De flesta humlor (ungefär 30 arter) lever också i samhällen, men med betydligt färre individer än honungsbin. De är stora och långhåriga och har en rundare form generellt än andra bin. Humlorna är igång tidigt på våren (pälsen gör att de klarar kylan) och samlar pollen på bakbenen.
Resten av de nästan 270 arterna är så kallade solitära bin, som inte lever i stora samhällen. Vissa arter är stora och håriga och kan förväxlas med humlor, men andra arter är bara några millimeter långa och i stort sett helt kala. Ungefär två tredjedelar av de solitära bina bygger sina bon i marken, resten i håligheter i träd och kan därför hjälpas av insektshotell. Alla bin har ögonen på sidorna av huvudet, som en hare eller en fisk.
Blomflugor
Till skillnad från bin och getingar är inte blomflugor steklar, de är tvåvingar (dit alla flugor och myggor hör). Det är lätt att tro att det borde vara enkelt att se att Sveriges över 400 arter blomflugor har två vingar medan bin och getingar har fyra, men det går inte att se när de flyger och är svårt att urskilja när de sitter still eftersom bin och getingar håller vingarna tätt intill varandra. Däremot har blomflugor ofta sina vingar snett ut från kroppen medan bin har sina vingar tätt mot kroppen.
Många blomflugor är väldigt lika både bin och humlor i storlek, färger och hårighet, så det är inte helt enkelt att se skillnad på dem. Men det finns vissa karaktärer som är viktiga.
Blomflugor har stora ögon som går ihop uppe på huvudet, ungefär som ett par riktigt stora glasögon. Binas ögon är tydligt separerade på varsin sida av huvudet. Blomflugor har inte heller någon gadd och de har kortare antenner som påminner om fjädrar (gammaldags tv-antenn). Binas är raka som en antenn på en gammal radio. En annan bra detalj är att blomflugor ofta står still i luften som en kolibri korta stunder, bin är ständigt på väg någonstans.
Getingar
Alla getingar känns igen på att de saknar synliga hår, oftast är tydligt svarta och gula och att de har en nästan overkligt smal getingmidja med en spetsig bakkropp.
Det som ofta kallas ”geting” på grund av sin storlek och dominerande gula grundfärg är egentligen flera arter med namn som vanlig geting, tyskgeting och takgeting. Även många getingar lever i kolonier och kallas då sociala, men vissa arter är solitära och bland dessa finns många arter som särskiljer sig. Exempelvis de som nästan är helt svarta med gula smala band. Alla getingar är rovdjur som äter till exempel bladlöss och insektslarver. Getingarnas ögon sitter på sidorna av huvudet.
Bålgetingar är större än sina släktingar och äter till och med andra getingar. De kan uppfattas som skrämmande, men bålgetingar är över lag inte speciellt aggressiva.
LÄS ÄVEN:
• De mångsidiga blomflugorna
• En introduktion till blomflugor
• Allt du vill veta om getingar i trädgården
• Lär dig känna igen Sveriges vildbin
• Bihotell – det här ska du tänka på
Källor: Nationalnyckeln, Hjälp bina, Naturskyddsföreningen och Anna Persson, Biologiska Inst, Lunds universitet