Så anlägger du en äng​

Sverige har förlorat ungefär 98 procent av sina ängar sedan jordbruket industrialiserades på bred front. Att ha en äng i trädgården har dock blivit allt populärare och hösten är en bra tid att sätta igång med arbetet. Förutom att vara fin är en ängbåde lättskött och en viktig insats för en av våra mest artrika miljöer.

Idag används ofta ordet ”äng” lite slarvigt om de flesta gräsmarker. Vill du hålla lite hårdare på definitionen så handlar det om gräsmarker som förr slogs eller klipptes en gång per år, exempelvis för att bli vinterfoder till djuren. Ängen har skötts under lång tid på samma sätt. Därför innehåller den många arter som idag är sällsynta och blir allt ovanligare.

En blommande gräsmatta är alltså inte samma sak som en äng, men det är betydligt bättre för den biologiska mångfalden än en yta som inte tillåts blomma innan den klipps. Med lite tålamod kan din blommande gräsmatta utvecklas till en äng med rätt skötsel.

Lite förenklat handlar en äng om tre saker:

• 1. Klipp inte ängen (eller den blivande ängen) ofta med gräsklippare, slå istället med exempelvis lie, slåtterbalk eller röjsåg enbart i slutet av sommaren eller senare när de flesta växter slutat blomma. Har du inget annat att tillgå är det bättre att klippa med gräsklippare så länge du också gör 2 och 3.
• 2. Frakta bort de växter du slagit efter kanske en vecka så att inte växtresterna förmultnar och ger näring samt täcker marken så att nya groddplantor inte kan etablera sig. Marken ska vara mager för att gynna ängsväxter.
• 3. Upprepa i flera års tid.

Bastardsvärmare. Foto: Erik Hansson

Ängsmarkernas historia
Ängsmarkerna och naturbetesmarkerna (hagmarker) rymmer en del av den biologiska mångfald som vuxit fram i norra Europas gräsmarker under flera miljoner år. Tidigare var det stora gräsätare som visenter, uroxar och ullhåriga noshörningar som såg till att jämna ut konkurrensen mellan arter och hålla skogen borta genom sitt betande, men under de senaste årtusenden är det människan som har hållit dessa marker öppna genom slåtter och betande tamboskap.

LÄS ÄVEN: • Fler ängar i städer ger biologisk mångfald och lägre kostnad

Måste du göra något?
Börja med att fundera om du ens behöver göra annat än att börja klippa mer sällan. Om din gräsmatta har en mångfald av växter redan (leta efter blad och blommor) är det bra att börja med att låta den växa upp för att se vad du har för växter. Om du redan har en del ängsväxter, om din mark är näringsfattig, sandig eller torr är troligen det bästa du kan göra att bara börja sköta det som en äng (punkt 1, 2 och 3 ovan). Då behöver du inte köpa ängsfröer eller plantor.

När ska du börja?
Hösten är en bra årstid att börja. Då gror fröna bättre om du planerar att så ängsväxter (se nedan), men det går även bra tidigt på våren. Försök att rensa ytan från rötter, fröer och levande växter så slipper ängsfröerna konkurrensen.

Storleken på ängen
Du måste inte skapa en enorm äng. Det räcker egentligen med några kvadratmeter av din trädgård och det är bättre att börja i liten skala för att sedan utöka. Tänk på att i stort sett inga arter trivs på en hårdklippt gräsmatta så försök minimera sådana ytor i din trädgård.

Var ska ängen anläggas?
Soligt och ljust läge är att föredra, men annars handlar det mycket om jorden och vad som växt på platsen tidigare. Kan du välja en plats med mager jord är det lämpligt. En gräsmatta är oftast för näringsrik så det kan vara en bra idé att ta bort 10-30 cm av det översta lagret så att du får bort gräs och rötter.

Du kan inte heller så ängsfröer rakt i gräsmattan och hoppas att det kommer ge resultat. Däremot kan det fungera att kratta upp jordblottor som du sår frön i om du har magrare jordmån. Då behöver du inte ta bort gräslagret.

Vad ska man så?
Använd inhemska växter. De är anpassade till det klimat som finns där du bor och deras nektar och pollen ger mat åt pollinerande insekter som är anpassade till blomningstiden och tillväxtperioden hos dessa växter. De riskerar inte heller att spridas som främmande invasiva arter i naturen. Dessutom kan deras rotsystem kopplas ihop med många olika arter av marksvampar.

Det går att köpa in frön och plantor av ängsväxter, men du kan också komplettera med att samla in frön från växter i din omgivning, som troligen kommer trivas i din äng även om det kan ta något år innan de dyker upp. Bra växter att kasta in som frö är åkervädd, ängsvädd, prästkrage, ängskovall, natt och dag (östra Sverige), ängsskallra, höskallra, svinrot, blåeld och darrgräs. Även om inte alla dessa arter trivs så är ingen skada skedd mer än onödigt arbete. Du kan slänga ut frön av så många arter som du kan komma över som växer naturligt i omgivningarna. De första åren kommer mycket att blomma vackert och efter några år kommer det att visa sig vilka som trivdes under de lokala förutsättningarna och med skötseln medan resten kommer att försvinna.

Många ”ängsfröblandningar” är dåliga
Många ängsfröblandningar innehåller en del växter som ibland kallas åkerogräs, som blåklint, klätt och vallmo. Det är inga typiska ängsväxter, men de gör din blivande äng vacker och gynnar pollinatörer i väntan på att de andra växterna ska komma fram. Betydligt värre är att många ”ängsfröer” i butik innehåller arter som inte finns i den svenska floran och som inte har något med ängar att göra. Köp bara ängsfröblandningar med inhemska arter. Tyvärr finns det väldigt få aktörer som säljer sådana fröblandningar i Sverige idag  Pratensis och Norrlands blomsteräng är två av dem.

Vill du snabbt etablera vissa arter kan du försöka med att sätta plantor. Pratensis säljer flera ängsväxter som mindre plantor.

Klipp eller slå bara någon gång per år
Slå alltid din blivande äng i slutet av sommaren när växterna blommat över.

Låt det du slagit ligga några dagar eller en vecka innan du fraktar bort det. Det är inte så noga. Gör det som passar dig bäst. Det är dock väldigt viktigt att ta bort växterna efter att de slagits. Annars blir marken mer näringsrik och det är inte målet. Du ska därför heller aldrig gödsla eller på annat sätt tillföra näring.

Ibland rekommenderas att du slår två gånger under säsongen i början av ängens levnadstid för att snabbare magra ur marken. Det kan till exempel behövas om det är en näringsrik mark, vilket ofta är fallet i närheten av våra hus. Slå då en gång i början av juni (när gräset skickat upp all näring i strået men ännu inte hunnit skicka ner så mycket näring till rötterna) och en gång i mitten av augusti-slutet av september.

Om det fortsätter växa efter att du slagit ängen i slutet av sommaren kan du slå den en gång till, låta djur beta den, klippa ängen med en vass gräsklippare eller kratta bort det döda gräset tidigt på våren. Glöm inte att ta bort klippet!

Hur man slår en äng
Det finns ganska många instruktionsfilmer om hur man använder en lie på exempelvis Youtube. Det är inte svårt att lära sig grunderna, men det kan ta tid att bli bra och det finns mycket att sätta sig in i kring slåtter, för den som vill. Det är viktigt att använda ett vasst redskap så att du slår av växterna effektivt och inte rycker upp dem med rötterna.

Du kan även använda röjsåg med gräsklinga, slåtterbalk (på traktor eller handdriven) eller till och med en häcksax för att slå din äng. I brist på annat kan du även använda gräsklippare men den finfördelar gräset på ett sätt som gör det svårt att få bort klippet efteråt.

Fagning på våren
På våren kan du faga ängen. Det innebär helt enkelt att nedfallna löv och annat skräp räfsas ihop och tas bort så att det inte ger mer näring till jorden och försvårar kommande års slåtter. Lite löv kan lämnas så att daggmaskar och andra jordförbättrare har något att arbeta med.

Tänk på

• Varje trädgård är unik med specifika förutsättningar. Det kanske går snabbare, långsammare eller visar sig svårt att få till en bra äng där du valt att försöka.
• Vissa gräsmattor är alltför näringsrika för att ängsväxter ska kunna etablera sig.
• Det kan ta flera år innan marken är riktigt bra som ängsmark. Ha tålamod.
• Har du tur har din tomt redan bra förutsättningar och det är bara att släppa upp växterna i blom och fortsätta sköta den som en äng.

Slutligen: Även om du inte lyckas skapa en äng enligt konstens alla regler med precis rätt arter så har du garanterat använt din trädgård på ett betydligt bättre sätt än om du låtit det vara en hårdklippt gräsmatta.

Stort tack till Torbjörn Tyler på Lunds Universitet och Emil V. Nilsson på Biotopia för hjälp med artikeln som tidigare publicerats på Natursidan.se.