Guide

Lär dig känna igen vårens första dagfjärilar

Det är något visst med fjärilar. Så tunna och känsliga och ändå så kraftfulla och snabba. De första dagfjärilarna på året är ett av våra mest populära vårtecken. Men känner du igen arterna som övervintrat och därmed är först på vingarna?

LÄS ÄVEN:Så gynnar du fjärilar i din trädgård.

Den här guiden är skapad i samarbete med Erik Cederberg, som ligger bakom podcasten Eriks fjärilspodd. En pdf-version av guiden finns längst ner i artikeln.

Citronfjäril (Gonepteryx rhamni)

Citronfjärilen är ofta den första dagfjäril man ser på våren. Den är mycket härdig och övervintrar i vegetation eller ibland direkt på marken. Hanen är citrongul och honan blekgul. Fjärilen visar inte vingovansidan i vila. Vingarna efterliknar ett gulnat blad och formen hjälper dessutom till att leda bort vatten från vingen, vilket minskar risken för frostskador. Arten är vanlig och finns i hela landet. Den har inga förväxlingsarter under tidig vår. Foto: LG Nyqvist, CC BY-SA 4.0.

Påfågelöga (Aglais io)

En omisskännlig art med tydliga ögonfläckar på vingarna för att avskräcka rovdjur. Vingundersidorna är svarta. Om den störs under vintervilan slår den ut med vingarna och ger ifrån sig ett knarrande ljud för att skrämmas. Arten gynnas av människan dels genom övervintring i byggnader dels genom kväveutsläpp som ger fler nässlor, vilka larverna lever av. På våren håller hanen revir på en solig, vindstilla plats. Arten är vanlig och förekommer i hela landet.  Foto: Erik Hansson

Sorgmantel (Nymphalis antiopa)

En stor fjäril som inte kan förväxlas med andra arter. Vingarnas ljusa bård är gräddgul när den kläckts
, men bleknar under vintervilan och blir vit. Arten påträffas främst i skogsmark. Den är ganska skygg, men dras till savande björkar och kan där observeras närmare. Björk är även larvens värdväxt. Förekommer i hela landet utom i fjällkedjan.
Foto: Erik Hansson

Amiral (Vanessa atalanta)

Känns lätt igen på de mörka vingarna med röda band. Förekom tidigare enbart som migrant i Sverige. Det varmare klimatet har dock gjort att den ibland lyckas övervintra i södra Sverige. Kan då ses födosöka på sälg tillsammans med övriga tidiga arter. Övervintring är dock ovanligt, de flesta individer migrerar söderut till norra Afrika på hösten. Larverna lever av nässlor.
Foto: Erik Hansson

Vinbärsfuks (Polygonia c-album)


Nässelfjäril (Aglais urticae)

En av våra vanligaste dagfjärilar som finns i hela landet. Precis som påfågelöga gynnas den av människan genom kväveutsläpp och övervintringsplatser i byggnader. Den är mindre än körsbärs- och videfuks, har klarare färger och mer svart på bakvingen.
Foto: Erik Hansson

Körsbärsfuks (Nymphalis polychloros)

Stor art. Mycket lik videfuks. Har en ljusare röd grundfärg än denna, men skiljs lättast genom: ljusgul fläck vid framvingens spets, bakvingens svarta bård har skarp taggig gräns med gult innanför, mörka ben. Bofast i sydöstra Sverige, men kan dyka upp i andra delar. Hanen försvarar revir på soliga, vindstilla platser. Som värdväxt utnyttjas solexponerade lövträd av olika arter bl.a. alm, sälg, asp, päron och sötkörsbär.
Foto: Janne Svantesson

Videfuks (Nymphalis xanthomelas)

Stor art. Mycket lik körsbärsfuks. Skiljs lättast genom: vit fläck vid framvingens spets, diffus avgränsning av bakvingens svarta bård, ljusa ben. Försvarar revir likt körsbärsfuks och har liknande utbredning, men är mer sällsynt. Larverna lever av gråvide som växer nära vatten. Öppna platser i skogslandskap där även vatten och gråvide finns är därför de bästa platserna att söka den. Foto: Janne Svantesson

Brun flickfjäril (Archiearis parthenias) till vänster och
grå flickfjäril (Boudinotiana notha) till höger

Guide som är fri att sprida.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

13 − nio =