Rikare trädgård har gått igenom vad forskningen säger om att mata fåglar. Gynnar det egentligen fågellivet? Eller kan det till och med vara negativt för den biologiska mångfalden?
Artikeln i korthet
- Att mata fåglar är framför allt för din egen skull. Det är inte ett sätt att gynna den biologiska mångfalden. Däremot kan det skapa kontakt med naturen, motverka artblindhet och göra oss människor gott.
- Flera studier visar att matning kan snedvrida konkurrensen och riskerar att göra redan hotade fågelarter mer utsatta.
- Det finns tydliga belägg för att sjukdomar kan spridas vid matningar. Det är exempelvis huvudanledningen till att grönfinkpopulationen har kraschat.
- Fågelmatningar under sommaren verkar få konsekvensen att färre insekter överlever i närheten.
- Om du ska mata fåglar – välj ekologiska produkter som helst odlats i närheten. Då minskar du din fågelmatnings belastning på miljön.
Att mata fåglar är väldigt populärt i den rikare delen av världen. Genomgångar från USA, Storbritannien och Australien visar att nästan hälften av alla hushåll ägnar sig åt någon form av fågelmatning. I dessa länder köps det årligen fågelmat för miljardbelopp. Men de flesta forskare och fågelexperter är numera relativt överens om att det framför allt är för oss människors egen skull som vi matar fåglarna. Vi förbättrar inte den biologiska mångfalden genom att ha igång en fågelmatning. Då finns det betydligt viktigare insatser att göra (se längre ned i artikeln).
Däremot kan närkontakt med fåglar bidra till att människor får en koppling till naturen. Forskning har också visat att fågelmatning kan främja människors hälsa och välbefinnande och kan dessutom öka allmänhetens intresse för att bevara vilda djur och deras välbefinnande. Fågelmatningar kan vara ett (av få) sätt för människor att få nära kontakt med andra djur. Vikten av det ska inte underskattas.
Vanliga arter gynnas – talltitans dilemma
Men matningar påverkar fåglar, både direkt och indirekt. Fågelarter som stannar över vintern har konstaterats få en ökad chans att överleva och få fler ungar tack vare våra matningar. Det innebär också att de fåglar som är bra på att nyttja maten vi bjuder på har en fördel gentemot fåglar som inte är lika benägna att söka sig till våra fågelmatare. På detta sätt kan fågelsamhällen påverkas. Exempelvis gynnas vanliga arter som blåmesar och talgoxar och när de blir fler ökar konkurrensen om boplatser för lite mer kräsna och sällsynta fåglar i närheten.
Det anses kunna vara en av delförklaringarna till att talltitan haft en sådan katastrofal utveckling i Storbritannien. Sedan 1967 har antalet talltitor minskat med hela 92(!) procent i landet. I Sverige har talltitan minskat med ungefär 20 procent de senaste tio åren och är rödlistad som ”nära hotad”. Det är absolut inte enbart fågelmatningars fel. Snarare beror det till stor del på att de förlorat många av sina naturliga livsmiljöer när mänskligheten omformat landskapet så kraftigt som vi gjort de senaste 60 åren. Men ökad konkurrens från andra arter om de få bohål som finns kvar i våra skogar är också en faktor enligt flera studier.
Arten missgynnas när flerskiktad skog omförs till enskiktade produktionsbestånd. Begränsad tillgång på klena murkna högstubbar för bobygge kan vara ett problem i stora områden. Talltitan har relativt stora arealkrav och missgynnas därför när skogen fragmenteras. Kalavverkning av större delar av reviret innebär att det överges.
SLU Artdatabanken om talltita
I fyra studier som övervakade talltitornas bon blev ett genomsnitt på 32 procent av dem övertagna, framför allt av blåmesar och talgoxar. Talltitans ägg och ungar riskerade också att ätas upp av större hackspett. Blåmes, talgoxe och större hackspett gynnas av fågelmatningar. På en nationell nivå ansåg dock forskarna bakom den här studien att det var svårt att hitta en tydlig koppling mellan boförlust på grund av konkurrens och nedgången för talltitor,.
En annan studie från Storbritannien visade dock att av alla misslyckade häckningsförsök för talltitor så berodde hela 40 procent på att de blev bortkörda av blåmesar. Bland talltitor som valde att häcka i holkar blev 38 procent bortjagade av blåmesar. Men om det finns möjligheter så kan talltitorna påbörja en ny häckning om deras första misslyckas och under den andra häckningen var det bara 3 procent som förstördes av blåmesar. När det gäller predation var större hackspett den största orsaken. De stod för över 50 procent av de plundrade bona.
Talgoxar och blåmesar kan döda konkurrenter
En något liknande situation har konstaterats för svartvit flugsnappare. Forskare i Nederländerna upptäckte att vissa år kunde upp till 9 procent av alla svartvita flugsnappare i ett område dödas av talgoxar i bråk om boplatser. Även blåmesar dödade ibland svartvita flugsnappare, men det var inte alls lika vanligt. Däremot blev bråken allt vanligare när klimatet blev varmare. Då hamnade flyttfågeln svartvit flugsnappare och stannfågeln talgoxe allt oftare i osynk vilket ledde till ökad konkurrens om boplatser.
Teorin är att om blåmesar, talgoxar och större hackspett gynnas av fågelmatningar och de ökar i antal, kan det också innebära att det sätts extra press på andra fågelarter som talltita och svartvit flugsnappare. De löper större risk att bli bortkörda av blåmesar och talgoxar eller få sina ägg och ungar uppätna av större hackspett. Forskarna bakom en av studierna poängterar att det råder viss osäkerhet kring hur stor betydelse det har för talltitorna att fågelmatning gynnar deras konkurrenter, men att människor står ”inför det svåra valet” om de ska minska sitt personliga nöje med att mata fåglar ”för att kanske bättre bevara den biologiska mångfalden i skogens ekosystem”.
Förutom snedvriden konkurrens har det också konstaterats att fågelmatningar kan förändra hur flyttfåglar rör sig. Svarthättan övervintrar till exempel numera betydligt oftare i Storbritannien och det är troligen på grund av både allt varmare vintrar, men också för att det finns gott om mat även på vintern hos de fågeltokiga britternas matstationer. När fåglar börjar stanna över vintern istället för att flytta söderut som de brukar, kan det möjligen skapas ytterligare svåröverskådliga förändringar i ekosystemen.
Färre insekter vid fågelmatningar?
Andra studier har undersökt om fågelmatningar lockar så mycket fåglar till ett område att de påverkar antalet insekter. Teorin var att många av arterna som uppskattar fågelmatningar, som blåmesar och talgoxar, även äter insekter.
– Om utfodring lockar fler fåglar till ett område kan man därför anta att mängden naturliga bytesdjur som konsumeras ökar, skrev forskarna.
I sin studie fann de mycket riktigt att ett ökat antal fåglar i en trädgård på grund av fågelmatning ledde till att fler bladlöss åts upp av fåglarna.
– Vi fann betydligt färre bladlöss och kortare överlevnadstid i kolonier som utsattes för fågelpredation jämfört med skyddade kontrollgrupper i trädgårdar med fågelmatare, men inga sådana skillnader i trädgårdar där fåglarna inte matades. Vår forskning tyder därför på att kompletterande utfodring av vilda fåglar i trädgårdar indirekt kan påverka populationsstorleken och överlevnaden hos deras bytesdjur och understryker behovet av ytterligare forskning om de potentiella effekterna på andra arter, sammanfattar forskarna.
Nu var det just bladlöss som testades i den här studien, men fåglar är opportunister – de äter vad de hittar – så man får förutsätta att även andra småkryp löper större risk att käkas upp när många fåglar lockas till en trädgård.
Forskare i USA har också testat att placera ut döda mjölmaskar i borrade hål vid två olika områden – ett med en fågelmatare inom 20 meter från träden och ett område utan fågelmatare. Det visade sig att fåglar åt betydligt fler mjölmaskar från träden nära fågelmatare. Vilket tyder på att fåglarna som lockades av fågelmatarna också åt mjölmaskarna. De äter inte enbart från den serverade fågelmaten.
Det har även konstaterats att det är färre fjärilslarver i skogsmark där det finns fågelholkar i närheten. Om det lockas många fåglar till en plats äter de också det som erbjuds – både från fågelmatare och av insekter. Det påverkar i sin tur insektslivet.
Sprider sjukdomar
En kanske ännu mer känd och uppmärksammad nackdel med matningar är att de riskerar att sprida sjukdomar och det finns ganska övertygande bevis om att så sker. Många djur på en liten yta ökar risken för att sjukdomar sprids. Det gäller exempelvis parasiten Trichomonas gallinae, som ger upphov till sjukdomen ”gulknopp” och som först upptäcktes i Storbritannien 2005.
Parasiten överförs via färsk saliv, vilket gör populära fågelmatningar till potentiella smittohärdar. Drabbade fåglar får skador i övre mag-tarmkanalen och får svårt att svälja, vilket kan orsaka svält och ökad dödlighet. Två av de arter som drabbats hårdast är grönfink och bofink. Båda arterna har minskat kraftigt i antal de senaste 12-19 åren och åtminstone grönfinkens minskning har kopplats till parasiten. 2006 fanns det ungefär 4,3 miljoner grönfinkar i Storbritannien. Tio år senare hade populationen kraschat till enbart 1,5 miljoner. Det är den största negativa påverkan av en sjukdom på en vildfågelart som någonsin dokumenterats, Även gråsparv och domherre har drabbats till viss del. Andra fågelarter har inte visat upp någon liknande storskalig dödlighet.
En undersökning av 2 184 fåglar som hittats döda i brittiska trädgårdar mellan 2005 och 2019 visade att nästan hälften (961 individer) dött av parasiten trichomonosis och av dessa var 52 procent grönfinkar och 29 procent bofinkar. Resten bestod av steglits (7 procent), domherre (4 procent) och gråsparv (2 procent).
I Sverige hör grönfinken till de fågelarter som minskat mest i antal de senaste åren och Svensk fågeltaxering pekar ut ”gulknopp” som huvudorsaken.
För att minska risken för att sprida sjukdomar rekommenderar brittiska fågelorganisationen British Trust for Ornithology (BTO) att man rengör fågelmatarna en gång i veckan med diskmedel eller såpa, flyttar på matningen till olika platser i trädgården så att det inte samlas matrester och att man dessutom rengör marken under matarna regelbundet. Dessutom bör man tvätta händerna noga med tvål och vatten efter att man hanterat fågelmatningen för att minska den lilla risken för sjukdomar som sprider sig från vilda djur till människor.
Välj ekologiskt
Till sist har vi frågan om själva fågelmaten och hur den produceras. Det handlar oftast om hårt besprutade grödor som odlas på enorma ytor med minimal biologisk mångfald. Fågelmaten fraktats sedan till Sverige från andra länder, ibland andra världsdelar där det är billigast att odla den. Många talgbollar innehåller även palmolja – en råvara som är ökänd för att komma från skövlad regnskog som görs om till palmoljeplantage.
Att missgynna fågellivet i området där maten odlas för att vi ska titta på fåglar vid en matning i Sverige är kanske lite svårt att motivera ur ett miljöperspektiv. Då är det betydligt bättre att köpa ekologisk fågelmat, gärna som är odlad i Sverige. Det innebär betydligt mindre besprutning och lägre utsläpp från frakten. Ekologiska odlingar har i åtskilliga studier visat sig ha högre biologisk mångfald än konventionella odlingar. Det går också bra att göra egen fågelmat av exempelvis ekologiskt havre och en blandning av ekologiskt smör och olja.
Eller om du har plats; odla växter som får stå kvar över vintern och förse fåglar med fröer – den sortens ”fågelrestauranger” har fåglarna levt med i tusentals år.
Sammanfattningsvis; Det kan finnas vissa negativa aspekter med fågelmatning. Du påverkar det lokala djurlivet genom att mata och forskning visar att det kan ha negativa konsekvenser för vissa arter och för den biologiska mångfalden. Men det är svårare att mäta de positiva effekterna av att uppleva naturen på nära håll. Kanske kan det vara värt att ha i åtanke om din matning har möjligheter att tända ett ökat naturintresse hos någon i familjen? Och det går som sagt att minska riskerna för negativ påverkan från din matning.
Om du är ute efter att gynna naturen och den biologiska mångfalden finns det dock effektivare sätt än en fågelmatning:
Insatser för fåglar
- Sätt upp fågelholkar – det råder bostadsbrist för många fågelarter.
- Plantera inhemska träd och buskar (t ex rönn, oxel, hagtorn, havtorn, hassel) – det är bäst för fåglar och insekter.
- Odla vilda inhemska växter i din trädgård och låt dem stå kvar som frörestauranger under vintern.
- Se till att din trädgård har gott om värdväxter för fjärilslarver. Det är den viktigaste maten för nykläckta fågelungar.
- Bli medlem i Birdlife Sverige – de gör insatser för många av landets fåglar.
- Om du för din egen skull vill mata fåglar – köp ekologisk fågelmat (det finns många problem med den vanliga, industriellt framställda fågelmaten)
Källor: Basic and Applied Ecology, Ecological Economics, Scientific Reports, Royal Society Publishing och Plos One