Journalisten och författaren Lena Ekstrand började skriva dagbok under sitt andra år som torpägare. Det blev en berättelse om ett annorlunda år som nu publicerats i bokform.
Boken har den klargörande titeln ”Torpliv: naturdagbok i klimatkrisens tid”. Lena Ekstrand, som även skrivit den trevliga fågelboken ”Inte bara en gråsparv”, berättar om sitt torp- och odlarliv i dagboksform. Vad hon sår, skördar och upplever i trädgården, fem mil söder om Göteborg. Hon slukar också många böcker och artiklar om odling och trädgårdar och delar med sig av bra tips och råd som hon hittar.
Själv är hon relativt ny både som odlare och torpägare, men det Lena Ekstrand eventuellt saknar i kunskap och erfarenhet väger hon upp med sina funderingar och tankar om stort och smått. Om hur mycket torpet betyder under ett år som plötsligt förändras totalt av en pandemi och också i en allt större insikt om den kris för klimat och natur som vi befinner oss i.
Det redogörs relativt kortfattat för dagarna under året och inga ämnen behandlas speciellt djupgående. Men djupet finns mellan raderna i kopplingarna mellan det lilla, vardagliga och de stora frågorna som skakar om allas våra liv. Pandemin som sätter stopp för vidare engagemang i miljöorganisationer, de världsomvälvande rapporterna om hur klimatkrisen eskalerar och Lena Ekstrands grubblande om allvaret för klimatet å ena sidan och lusten att resa å andra sidan. Hon håller emot, men grämer sig över att hon inte står upp för sina åsikter när hennes söner inte verkar ha några dubier om att flyga till andra sidan jorden.
Jag tror att många kan känna igen sig i mycket av det Lena Ekstrand tar upp om sitt torpliv. Hur man hanterar den lavin av oroväckande nyheter om vår planets hälsa utan att sticka huvudet i sanden, men också hur det vardagliga livet i ett torp och omtanken om närmiljön kan göra de stora frågorna lättare att hantera. Att se hur de egna insatserna i trädgården gynnat det lokala djurlivet kan göra underverk för orken att bemöta även de större problemen. Eller för att orka vara den som är obekväm i sociala sammanhang genom att lyfta miljöaspekten i vårt sätt att leva.