Första året som Rikare trädgård utsåg Årets trädgårdskryp var det den metallskimrande gräsgröna guldbaggen som vann. Nu är det dags för en ännu färggladare familj, men som få har sett; guldsteklarna. De är ett fascinerande exempel på att det inte är så enkelt att kategorisera naturen.
Vi människor gillar att dela upp saker i olika kategorier. Musik i olika genrer, människor i olika mer eller mindre fördomsfulla grupper och djur i skadedjur eller nyttodjur. Men verkligheten är ofta mer komplicerad än så. En trädgård helt utan bladlöss kommer till exempel inte ha någon mat åt nyckelpigor. Har du inga fjärilslarver som gnager på dina grönsaker så har du troligen också färre fåglar som häckar i din närnatur.
Och så har vi de där många arterna som både kan ses som nyttodjur och skadedjur, om man nu måste dela in dem. Hit hör arterna i familjen guldsteklar. Som fullvuxna rör de sig mellan blommor i din trädgård och hjälper till med pollineringen. Men de är inga vidare föräldrar – det är ett ansvar de lämnar över till helt andra arter. De har väldigt glupska ungar (larver) och lägger sina ägg hos ett värddjur. Det rör sig om insekter som vildbin, solitära getingar, rovsteklar eller växtsteklar. När guldstekelns larv kläckts käkar denna upp värddjurets ägg eller larver.
Både nyttodjur och skadedjur?
Så med den mänskliga definitionen är guldstekeln ett nyttodjur när den pollinerar, men får nog klassas som ett skadedjur när dess larver käkar upp binas larver. Men som vi ska återvända till är de dessutom mer komplicerade än så här.
Poängen är att guldsteklar, liksom många andra djur, krånglar till uppdelningen i nyttodjur och skadedjur. De har en roll i ekosystemen och utan dem skulle det troligen bli en obalans. Dessutom är guldsteklar vackra, fascinerande och något av ett mysterium.
Smyger sig in hos värddjuret
Alexander Berg, fotograf vid SLU Artdatabanken och expert på guldsteklar, berättar att de för att lyckas lägga sina ägg gärna håller sig i närheten av bon av sitt värddjur. En del arter ses till exempel ofta vid bihotell. De kryper runt på trädet och tittar in i håligheterna för att försöka hitta ett lämpligt bon av vildbin eller solitärgetingar som är i rätt stadie.
– De smyger in när bihonan är borta. Då lägger de sitt ägg bland pollenförrådet som biett samlat ihop, berättar Alexander Berg.
Lägger de ett ägg per cell hos bina och solitärgetingarna?
– Ja, troligtvis. De är väldigt nyfikna och brukar ses titta in eller krypa in i många hål, men det betyder inte att de lägger ägg i alla hål.
Finns det någon risk att bihotellen töms helt på bin och getingar på grund av guldsteklarna?
– Nej de drabbar inte populationerna så hårt. Skulle det bli många guldsteklar ett år så blir det färre bin året efter. Då blir det i sin tur färre guldsteklar och antalet bin ökar. Det brukar regleras av sig själv, säger Alexander Berg och fortsätter:
– Guldsteklar är snarare en indikation på att det är gynnsamt i området för värddjuren. Det måste finnas stora populationer av arterna som guldsteklarna parasiterar på för att de ska dyka upp. På så sätt är de indikatorarter för hela näringskedjan och på att det finns bin, boplatser och blommor.
Guldsteklar är ett bra betyg
Hittar du guldsteklar vid ditt bihotell så har du med andra ord troligen ett rikt och välfyllt hotell och bra förutsättningar i din trädgård för att invånarna ska trivas.
Guldsteklarna är ju väldigt färgglada och kan knappast beskyllas för att vara kamouflerade – är inte det konstigt för arter som måste kunna smyga in obemärkt i bon?
– Jo det är ett totalt mysterium varför de ser ut som de gör. Det är en stor evolutionär gåta. Däremot har många arter så kallad kemisk mimikry som innebär att de luktar som värddjuret. På så sätt reagerar inte värddjuret på att en guldstekel varit på besök.
Kan härma en myrkott
Men ibland händer det att guldsteklarna upptäcks av värddjuren och då kan det gå illa. Honor av vildbin och solitärgetingar kan attackera den färgglada lilla parasiten med stick och bett och för att försvara sig använder den sig av en taktik som annars är mer känd från myrkottar och igelkottar.
– De kan rulla ihop sig som en boll. Då fäller den bepansrade bakkroppen och drar in benen. Har man tur kan man se dem bli utburna av en arg bihona som slänger iväg guldstekeln en bit från boet. Men oftast flyger den snabbt tillbaka till bihotellet igen.
För att guldsteklarna ska klara sig måste det med andra ord gå bra för exempelvis vildbin och solitära getingar, men det finns även andra arter guldsteklar som lever ännu mer krångliga liv. Vissa ägnar sig åt så kallad ”trojansk parasitism”. De lägger sina ägg inuti exempelvis levande bladlöss eller bärfisar och hoppas sedan att de äggbärande djuren i sin tur ska bli offer för en rovstekel som tar med sig bytet (med guldstekelns ägg) till sitt bo. Väl där kläcks ägget och larven livnär sig på rovstekelns ägg eller larver och även på bladlusen eller spindeln som rovstekeln fångade. På detta sätt slipper guldstekeln själv döda sitt byte och slipper dessutom riskera att stickas av stekeln när den ska ner i dess bo. Å andra sidan måste det gå bra för rovstekeln för att guldstekelns larver ska få mat.
Några vanliga guldstekel-arter och hur de lever:
- Taggpannad guldstekel (Chrysis terminata). En tidig vårart som många har i sina bihotell. Är kleptoparasit på vårmurargeting. Har taggar i pannan som kan ses i förstoringsglas, lupp eller uppförstorat foto.
- Ängsguldstekel (Chrysura radians) går på murar- och tapetserarbin.
- Hårig guldstekel (Chrysura hirsuta) går på murarbin.
- Tretandad guldstekel (Trichrysis cyanea) går på både rovsteklar (Crabronidae) och vägsteklar (Pompilidae) som samlar spindlar till sina bon.
- Pansarguldstekel (Holopyga generosa) är parasit på rovsteklar som Astata och lägger ägg i bärfisnymfer. De kan bara klara sig om bärfisarna som fått ägg på sig fångas av rovsteklar.
- Släktet Cleptes (samma ord som i kleptoman, dvs tjuv på latin) är parasiter på växtstekelpuppor som ligger i markskiktet. De ses därför sällan, trots att de är vanliga i trädgårdar.
Fakta om guldsteklar
I Sverige finns det ungefär 60 arter guldsteklar. De är oftast 5-9 mm långa och har ett färgglatt kroppspansar. Vissa arter är helt metalliskt gröna, andra flerfärgade med turkosa inslag. Alla guldstekelarter lever som så kallade kleptoparasiter. De lägger ofta sina ägg i värdens bo. När larven kläcks ur ägget äter den upp värdens ägg eller larv och äter upp födoförrådet som värddjuret samlat in åt sin larv. I Sverige är guldsteklarna parasiter på andra gaddsteklar. Dels solitära bin och getingar, men framför allt rovsteklar, som i sin tur fångar exempelvis spindlar eller bladlöss.
Om guldsteklarna upptäcks när de försöker lägga ägg i gaddsteklarnas bon kan de attackeras. Då rullar guldsteklarna ihop sig till en boll, som en igelkott, för att slippa gaddsteklarnas stick.
Som fullvuxna besöker guldsteklarna ofta blommor och hjälper därmed till med pollineringen.
Läs mer
• Årets trädgårdskryp 2023: Nässelfjäril
• Årets trädgårdskryp 2022: Nyfiken blomfluga
• Årets trädgårdskryp 2021: Gräsgrön guldbagge