En ny studie från Lunds universitet visar att de insatser som privatpersoner gör i sina trädgårdar kan göra positiv skillnad för pollinatörer. De fann också en hel del intressanta resultat, som att artrika ängar och äldre rabatter är mer effektiva.
Studien,som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Frontiers in Sustainable Cities, är baserad på en utvärdering av Naturskyddsföreningens kampanj Operation: Rädda bina där 3 758 personer svarat på en rad frågor.
– Det var kanske inget oväntat resultat, men roligt att se att enkla medel kan ge förväntade resultat, berättar Anna Persson, forskare vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap vid Lunds universitet och en av de ansvariga bakom studien.
Artrika ängar är effektivast
Deltagarna fick svara på relativt enkla frågor om de insatser som gjorts i trädgården. Exempelvis hur stor yta som deras äng eller rabatt upptar, hur gamla rabatterna och ängsytorna är och enkla uppskattningar om hur mycket pollinatörer som lockas till de olika delarna av trädgården. En detalj i studien var att de kom fram till att trädgårdsägare över lag är relativt bra på att uppfatta biologisk mångfald.
– Ja vi bad folk uppskatta pollinatörer väldigt grovt. De kunde svara att de inte sett några alls, att de sett några få eller att de sett många. Vi bad också deltagarna att räkna blombesökande insekter under 10 minuter en dag i juli, ungefär 350 personer gjorde detta. Vi kontrollerade uppgifterna mot uppskattningen och det stämde väldigt väl. Vi känner oss säkra på att folk gör bra bedömningar. Det är också kul att medborgarforskning kan vara effektiv om det är rätt mängd data och har med rätt frågor.
I svaren framgick att ängar med fler blommande växtarter hade en större mängd pollinerande insekter. Dessutom visade resultaten att ängarna blev allt artrikare med tiden. Läs om hur du skapar en äng här.
Ett annat resultat var att äldre blomrabatter lockar fler arter än nya rabatter – hur kommer det sig?
– Vi har bara mätt antal växtarter, rabattens ålder och storlek. Det tenderar att bli allt fler växtarter med tiden. Dels som planteras, men också som hittar in i rabatterna spontant. Det bildas också mer skrymslen och vrår med tiden vilket skapar fler boplatser, till exempel för marklevande bin. Dött växtmaterial ger också bättre material för nedbrytare. Äldre habitat har fler värden som byggs på efterhand.
Slutsatsen att det blir bättre med tiden hoppas Anna Persson kan motivera trädgårdsägarna att ha tålamod och ”hänga i”.
– Det kan också vara ett skönt besked om man är lite ovan odlare – det kan ta lite tid att hitta rätt. Den här studien visar att det är värt det.
Det framgick även att större rabatter lockade fler insekter än mindre rabatter. Större rabatter leder till mer mat för pollinatörer, men här finns det en viss skillnad mot ängar. Rabatter innehåller ofta trädgårdsväxter, prydnadsväxter som framför alltlockar så kallade generalister – insekter som kan äta från många olika blommor. Exempelvis var lavendel och nepetor populära som bivänliga växter enligt deltagarna.
– Det är framför allt generalister som gynnas av rabatter. Det kan till exempel vara väldigt många jordhumlor på lavendel. Ängar, med framför allt inhemska växtarter, däremot lockar fler specialister. Det är inte fel att locka generalister, men för mångfalden är det bättre med många olika arter.
Tittade ni något på hur inhemska växtarter påverkade antalet insekter?
– Nej inte specifikt, men uppmaningen från Naturskyddsföreningen när det gällde ängar var att låta gräsmattan växa upp eller att använda sig av ängsfröblandningar. Därmed blir det mestadels inhemska arter i ängen medan rabatterna innehöll mer prydnadsväxter. Artrikedomen i ängarna blir en bredare palett med värdväxter för alla möjliga insekter medan rabatter blir mer av en stor matresurs.
Ett annat viktigt resultat, som stämmer överens med rekommendationer som vi berättat om tidigare, var att insektshotellen behöver vara rätt utformade för att locka vildbin. Många verkar tyvärr ha köpt dåligt konstruerade bihotell med för stora hål som inte är tillräckligt djupa. De ska vara 2-10 mm breda och så djupa som möjligt. Dessutom visade det sig att de oftare var bebodda om de låg i blomrika trädgårdar.
Över lag verkar dock insatser som gjorts ge förbättringar för blombesökande insekter och det gläder trädgårdsägarna.
– Det är jättekul att se hur nöjda folk är. De som sett fler pollinatörer i sin trädgård var mer nöjda och vi har också sett i en examensstudie att folk är mer nöjda ju artrikare deras äng är. Folk gillar att känna att de gör nytta. Det blir ett praktiskt engagemang och en kontakt med naturen, kanske den natur vi har mest kontakt med.
Om du skulle ge ett enda tips till trädgårdsägare – vad skulle det vara?
– Dra ner på skötselintensiteteten och tillåt dig själv att vara slarvig. Rensa inte så mycket och mylla ner organiskt material istället för att köra iväg det. Man kan också behöva tänka lite bredare än en blomrabatt om man ska gynna den biologiska mångfalden. Även om det surrar mycket i en rabatt så är det kanske bara två olika arter.
Anna Persson berättar att hon märker av ett stort intresse för biologisk mångfald och att hon skulle önska att det pratades mer om vikten av inhemska växtarter.
– Jag föreläser ibland på SLU Alnarp och många studenter är jätteengagerade i biologisk mångfald och vill gärna jobba med inhemska arter. Det kommer nog en ny generation av landskapsarkitekter snart som har en godförståelse för hur viktigt detta är.
Källor: Lunds universitet och Frontiers in sustainable cities