Naturskyddsföreningen har skickat ut en enkät till de över 11 000 personer som engagerat sig i deras Rädda bina-kampanj. Bland de 900 svaren går det att utläsa mycket intressant.
– Den största orsaken till att våra bin är hotade är förlusten av blomrika livsmiljöer som ängar, betesmarker och skogsbryn. Dessa miljöer har försvunnit i takt med att jord- och skogsbruket har moderniserats, samtidigt som bina också påverkas av bekämpningsmedel och klimatförändringar, säger Karin Lexén, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen.
För att motverka situationen har Naturskyddsföreningen uppmuntrat trädgårds- och koloniägare att göra insatser för vildbin och bland annat satt upp bihotell, anlagt ängar och planterat bivänliga växter. Kampanjen har pågått i tre år och engagerat över 11 000 personer.
– De flesta deltagare var starkt motiverade att genomföra sin åtgärd av en oro för förlusten av biologisk mångfald samt en vilja att uppleva biologisk mångfald i sin trädgård. Viljan att hjälpa pollinerande insekter var också en viktig drivkraft, liksom i viss utsträckning viljan att lära sig mer om pollinatörer och att se fler ”gulliga pollinatörer” i trädgården, skriver Naturskyddsföreningen i rapporten.
I webbenkäten som deltagarna fick skickad till sig fick de svara på en lång rad frågor om de exempelvis anser att insatserna gett resultat och vad som fungerat bäst.
Baserat på deltagarnas upplevelser fanns en hel del intressanta iakttagelser:
• Bihotell har fungerat bäst om de satts upp på en solig plats med bohål i storleken 2-10 millimeter i diameter och om de placerats i närheten av blommande växter.
• Deltagare som bedömt sina trädgårdar som ”lummiga och vildvuxna” såg fler insekter än de som hade trädgårdar dominerade av ”odling av frukt, bär och grönsaker” eller av ”gräsmatta, blomsterrabatter och växter i krukor”.
• Insekternas favoritväxter utifrån deltagarnas iakttagelser: Klöver, blåklint, kungsmynta och prästkrage.
• Mycket få deltagare uppgav att deras åtgärder bemötts negativt av grannar. Det verkar finnas en stor acceptans och uppskattning för blommande och vilda trädgårdar.
• Nästan 2 av 3 hade anlagt en äng och i snitt var ängarna hela 270 kvadratmeter. Enbart de 566 personer som angett att de skapat en äng har därmed gjort 15 hektar äng runt om i landet.
– Det är glädjande att privatpersoners räddningsinsatser har bidragit till att stärka binas livsmiljöer. Nu ser vi svart på vitt vad som fungerar allra bäst. Insatserna har också bidragit till ökad kunskap och de upplevda svårigheterna är få. Det är till exempel bara ett fåtal deltagare som har fått klagomål från grannarna. Vi hoppas att många fler kommer att vilja göra insatser för binas skull i vår igen, säger Karin Lexén.
”Ängar” med främmande arter
Rapporten visar också att det som kallas ”äng” kan skilja sig en del från den klassiska benämningen av en mark som behöver sköts traditionellt i åratal med klippning/lie för att ge konkurrenssvaga växter chansen att klara sig. I undersökningen svarade en relativt stor andel att blomningen i deras anlagda ängar bestod av främmande växter.
– Detta beror sannolikt på att sådana arter ofta ingår i färdiga fröblandningar och därmed är lätta att köpa i fröpåsar. Dessutom kan det vara så att man snarare ser ordet ”äng” som en beskrivning av struktur och skötsel (vilt växande, sällan klippt) än av de växtarter den består av, och därmed inte förstår nyttan med ett inhemskt växtmaterial, skriver Naturskyddsföreningen i sin analys av undersökningen.
Å andra sidan uppgav de som anlagt en äng och/eller en plantering i högre utsträckning att åtgärderna gjort att de kommit närmare naturen. Nöjdast var de som gjort många åtgärder i trädgården.
LÄS ÄVEN:
• Bihotell – det här ska du tänka på
• Så skapar du en äng
Källa: Naturskyddsföreningen