Projektet Låt hela Sverige blomma med projektledaren Mattias Hammarstedt har utsetts till Årets pollinatör. Mattias Hammarstedt på Hushållningssällskapet berättar hur allt började, hur attityden både hos lantbrukare och samhället förändras och hur han brukar bemöta den kritik projektet ibland får; ”Den enda åtgärden för biologisk mångfald som har effekt är ju faktiskt den som genomförs”.
Under måndagen utannonserade projektet Pollinera Sverige vinnaren av deras utmärkelse Årets pollinatör. I år gick priset till Mattias Hammarstedt på Hushållningssällskapet för deras projekt Hela Sverige blommar. Jan ”Slåttergubben” Wester och Emil V. Nilsson fick hedersomnämnanden för sina insatser för den biologiska mångfalden (se längst ned i artikeln).
Hela Sverige blommar, som med stark vilja och uthållighet startats av Mattias Hammarstedt, har vuxit från lokalt pionjärprojekt till en framgångsrik nationell rörelse som genom samarbete och förenkling engagerat en stor mängd lantbrukare i Sverige att så växter för pollinerande insekter. Hela Sverige blommar har kraftfullt bidragit till att vi idag ser allt fler blommande fältkanter och trädor i Sveriges odlingslandskap.
motiveringen till Årets pollinatör 2024
”Hela Sverige blommar” har sitt ursprung i ett tidigare projekt som hette ”Blommor för bin”. Upplägger var liknande, men det lyckades aldrig riktigt få så stor spridning och lades ner efter ett tag. Petter Halldén, numera rådgivare om biologisk mångfald på Jordbruksverket, hade ett mindre projekt som pågick ett tag när Mattias Hammarstedt kom med förslaget att göra ett större samarbete. Detta var runt 2019 och det var då projektet tog form under namnet Hela Sverige blommar.
– Vårt mål var att eliminera alla hinder för lantbrukarna när det gällde att så blommor. Som lantbrukare själv upplevde jag att det inte gick att köpa färdiga blomsterfröblandningar, och de som fanns behövde man själv blanda och så på små ytor, vilket var opraktiskt, berättar Mattias Hammarstedt.
Från Blommor för bin till Hela Sverige blommar
De började samarbeta med maskinstationer som kunde hjälpa till att så blomsterblandningarna och använde sig av sju olika fröblandningar som ursprungligen utvecklades under Blommor för bin-perioden. Dessutom såg de till att det fanns blomsterfrö hos flera av utsädesföretagen i Sverige, med start i Skåne.
– Vi började också ge rådgivning till lantbrukarna om hur man bäst sådde dessa blommor och hur de skulle integreras i växtföljden. Hushållningssällskapet hade en kontinuerlig kontakt med lantbrukarna, och vi hjälpte dem att söka EU-stöd, vilket breddade vårt kontaktnät.
För att nå ut till fler lantbrukare och skapa intresse för projektet har de arbetat mycket mot media och har synts i artiklar och tv och hörts i radio åtskilliga gånger genom åren. Undan för undan blev allt fler intresserade. Det som började på Österlen växte till hela Skåne och nu är 700-800 lantbrukare från hela Sverige med som tillsammans sått blomsterremsor på uppemot 1 000 hektar.
Hur fungerar det om en lantbrukare är intresserad av att vara med?
– Rent praktiskt fungerar det så att de sponsrande företagen betalar för fröna. Hushållningssällskapet planerar och ser till att fröna blir tillgängliga för lantbrukarna. Om en lantbrukare vill vara med och redan är kund hos Hushållningssällskapet, kan vi hjälpa till med EU-ansökan och planeringen av ytorna. Andra lantbrukare kan också vara med om det tar kontakt med projektledaren.
Vad innehåller fröblandningarna?
– Fröblandningarna innehåller växter anpassade för odlad mark, inklusive röd- och vitklöver, sötväppling, cikoria, käringtand, honungsört, solros och olika klöverarter beroende på om det är en ettårig eller flerårig blandning. Målet är att skapa en blomsterblandning som är billig och som klarar konkurrensen med ogräs på odlad mark. Det har också visat sig att dessa ytor lockar till sig pollinatörer och även andra djur som rådjur och fasaner.
Positiv feedback från samhället
Mattias Hammarstedt berättar att projektet fått mycket positiva reaktioner från lantbrukare. Både på grund av att de ser att det ger effekt med fler bin och pollinatörer, men också för att lantbrukare får mycket positiv feedback från samhället, vilket har motiverat dem att fortsätta.
– Lantbruket utmålas ofta som en miljöbov. Även om det förser samhället med livsmedel är det som att många ändå ser lantbruket som ett jättestort problem som de helst skulle vilja vara utan. I det här projektet får lantbrukare faktiskt positiv feedback. Det blir liksom trevligt för alla.
Hur är det för dig personligen?
– För mig personligen känns det bra att ha varit med och startat detta projekt, och jag är stolt över vad vi har åstadkommit. Projektet har hjälpt till att öka mångfalden inom lantbruket och gjort blomstersådd mer etablerat.
En återkommande synpunkt på projektet som jag har hört är att det borde vara fler inhemska växtarter i fröblandningarna eftersom det skulle gynna insektslivet ännu mer. Vad säger du om det?
– Jag tror att det kan vara möjligt, men det krävs noggranna undersökningar innan. Det måste vara växter som kan hävda sig mot ogräs i en gödslad åkermark. Det måste vi veta innan vi implementerar sådana förändringar på större skala. Jag var i England på en studieresa nyligen och där har man fått det att fungera med fler inhemska fröer.
Mattias Hammarstedt poängterar också att insatsen är betydelsefull som den är. Dels för att det uppenbarligen gynnar pollinatörer, men också för att det blir gjort.
– Den enda åtgärden för biologisk mångfald som har effekt är ju faktiskt den som genomförs. En perfekt åtgärd som är för komplicerad kommer kanske aldrig att genomföras. Då är det ju bättre att börja med något och göra det enkelt så att många kan vara med. Sedan bygger vi upp kunskapen och antalet lantbrukare och då tror jag att vi kan flytta fram positionerna efterhand.
Motiveringarna till hedersutmärkelserna
Motivering till Janne Wester, Slåttergubben
Med ett till synes outtröttligt engagemang för ängsmarker, lieslåtter och artrikedom driver han sedan mer än 20 år företaget Slåttergubben som arrangerar kurser i lieslåtter runt om i landet. Genom sin Youtube-kanal sprider Janne effektivt kunskap om hur man kan anlägga och sköta om en äng. Han är pionjär inom odling av ekologiska fågelfröer och kärleken till lien har även lett till att han designat ett eget ergonomiskt lieskaft. Jannes engagemang för att återställa artrika miljöer är en stor inspiration för andra.
Under tio års tid har han genom praktiskt slit och genuint intresse restaurerat ängsmarken Rävbacken utanför Uppsala tillsammans med familj och grannar. Hans nördiga intresse och deras strävsamma arbete har lett till att det idag finns hela 346 olika växtarter på platsen, vilket också gynnar pollinerande insekter. Emils kunskap och erfarenheter har med hans bok Rävbacken kunnat spridas till intresserade i hela Sverige.
MOTIVERING TILL Emil V Nilsson, Rävbacken