Att samla frön från vilda växter är ett enkelt och billigt sätt att skapa vackra rabatter och öka den biologiska mångfalden. Men hur enkelt är det att driva upp dem från frön till plantor som är färdiga att sätta ut? Vilka arter är enklast? Vad behöver de för substrat? Det kan Anna Pielach svara på – bara i år har hon drivit upp 500 ängsväxter på sin balkong.
Anna Pielach har i fyra år fört anteckningar medan hon har odlat vilda ängsväxter. På så sätt har hon börjat få bra koll på vilka ängsväxter som är enkla att odla och vilka som kräver rätt förutsättningar.
Plantorna har hon använt i en torr och sandig vägkant i Jönköpings län som hon håller på att restaurera efter bekämpning av lupiner, samt på en äng under restaurering i Risveden, Västergötland. Ängen ligger i en sydvänd sluttning och varierar mycket i fuktighet från torr till väldigt blöt.
Anna är även aktiv som frösamlare inom projektet Ängsfröer för hela Sverige vars mål är att ta fram regionalt anpassade ängsfröblandningar.
Vad ska man tänka på när man samlar fröna?
– Börja med att lära känna frökapslar av olika arter. När jag började med frösamling insåg jag fort att jag inte hade någon aning hur frökapslarna av många av mina målarter såg ut.
Anna tipsar också om att man ska vara beredd på att besöka lokalerna flera gånger under säsongen för att lyckas.
– Tänk på att vissa arter eftermognar väl medan andra, som till exempel väddar, inte gör det och därför ska samlas helt mogna.
Det går inte heller att ta för givet att samma art kommer att bjuda på bra frösättning varje år. Tjärblomster är pålitlig och den kan man räkna med i princip varje år, men svinrotens fröställningar blir ofta angripna av bland annat svampen svinrotssot.
– Jag fick vänta några år på en bra skörd av svinrotsfrön. Så om du ser fina frön av en art du vill ha är mitt råd – hugg till direkt! En dedikerad frösamlare har alltid med sig några papperspåsar och har även bemästrat konsten att komma bort en kort stund och samla lite frön i alla möjliga vardagssituationer.
Det bästa är att samla lokalt fröer lokalt för att få växter som är anpassade till det lokala klimatet och de pollinatörer som finns där. Läs även gärna Svenska botaniska föreningens policy för spridning av växtmaterial.
Sist men inte minst kan frösamlare hämta väldigt mycket nyttig information som bland annat bilder på fröställningar och tillmognadstider i fröappen Seedapp.
Hur har du förvarat fröerna och hur länge?
– Fröerna torkar jag ordentligt genom att låta de ligga på tidningar i några dagar i rumstemperatur och förvarar sedan i små papperspåsar i rumstemperatur hemma i min lägenhet i Göteborg. Inte särskilt svalt så jag vet inte vad det har för effekt på fröna efter några år men än så länge har det funkat bra med frön så gamla som fyra år. Det är väldigt viktigt att ha koll på de arter som snabbt förlorar grobarhet oavsett hur de förvaras, till exempel skallror. Hur länge fröna kan förväntas vara livskraftiga kan ni få reda på i en excelbilaga till den eminenta artikeln Ecological indicator and traits values for Swedish vascular plants. Den stora excelfilen kan först kännas lite överväldigande men när man har kommit över den initiala chocken är den en riktig gruva av kunskap. Jag har tillbringat otaliga timmar genom att sortera excelarket efter olika egenskaper hos svenska växter.
När sår du fröerna?
– Jag sår olika arter vid i huvudsak två olika tider på året. De som behöver stratifiering – en period i kyla – till exempel smörbollar och bockrot, sår jag på balkongen på hösten. De andra sår jag i april-maj så blir de fina och stora för utplantering på sensommaren eller under tidig höst. Jag vet att vissa sår alla sina växter på hösten för att härma naturen men jag upplever att risken för att något möglar eller torkar ut är större då.
Vad sår du dem i för substrat?
– Jag önskar egentligen att jag skulle kunna hämta substrat från den plats där de ska sättas ut men det har inte alltid varit möjligt. Jag har oftast använt en blandning av såjord med sandlådesand, gissningsvis 4:1 och det varierar från fall till fall. Sandlådesand är egentligen lite för finkornig och grövre sand eller finkornigt grus skulle ge bättre, luftigare struktur. De arter som har ett väldigt starkt rotsystem som till exempel brudborste och ängsvädd klarar bra mer packad jordstruktur eller hög andel organiskt material som kan förekomma i köpt jord.
Vilka krukor rekommenderar du?
– Jag brukar använda plastburkar från Crème fraiche med plastlock som miniinkubatorer för frösådd inom- och utomhus. Om ni sår inomhus glöm inte växtbelysningen! Groddplantor som växer i dåligt ljus ger svaga och klena plantor eller i värsta fall dör de ganska snart.
Krukstorleken för skolning hänger ihop med hur kraftigt växande arten är och hur länge plantan ska leva i krukan innan den planteras ut. Rötterna ska helst hålla samman jorden när man lyfter plantan ut ur krukan utan att det blir så trångt att man nästan bara ser rötter.
– Jag har testat en rad olika och har landat i att pluggar med cellstorlek 37 x 37 x 75 mm funkar jättebra för det mesta. Jag planterar alltid ut på sensommaren eller under hösten samma år som de har grott och då har rotsystemet hunnit bli starkt nog i den pluggstorleken. Pluggbrätten är dessutom platseffektiva och i år har jag odlat ungefär 600 pluggplantor på vår lilla balkong.
Vad har du för tips för utplantering?
– Välj rätt miljö och jordmån. De flesta arterna är inte så kräsna i början och kommer att gro i olika typer av substrat men det är viktigt att det blir rätt när de väl flyttar hemifrån. Slåttergubben kommer inte må bra på kalkrik mark och brudborsten vill ha det fuktigt. Min erfarenhet är att våren är den absolut sämsta tiden för utplantering. I princip inget som jag någonsin har planterat ut på ängen på våren har tagit sig och orsaken har varit sniglar. Kan det vara så att de är extra hungriga på våren? Eller att det fortfarande är ganska fuktigt i markerna och sniglarna vågar sig ut på den soliga ängen? Från och med andra halvan av juli till slutet av augusti har funkat utmärkt för de mest snigelkänsliga arterna. Och september funkar också om det inte blir någon snigelinvasion. Nackdelen med juli och augusti kan vara den att det är torrt men samtidigt tror jag att det är det som håller sniglarna borta. Man måste dock vara beredd att vattna ett par gånger under de första två veckorna efter utplantering. Alla får prova sig fram i de olika delarna av landet såklart och det kan vara bra att testa minst två olika utplanteringstider för en art första gången.
Alla följande växter har Anna samlat in fröer från och lyckats bra med. De har sedan såtts, skolats om och sedan ställt på balkongen tills de utvecklat tillräckligt med rötter och blad för att planteras ut. Vid varje växt har hon här skrivit kortfattat om hur sådden fungerat.
Backnejlika
– Första gången sådde jag fröna inomhus samma år som jag samlade dem och de grodde blygt så jag fick få groddplantor i en ganska stor kruka och lät bli att skola om. De var till att börja med väldigt klena men sen grenade de sig jättefint och blev till stora fina plantor till slut. Året därpå använde jag fjolårsfrön, få grodde igen, plantorna tog lite tid men blev väldigt fina och buskiga efter 2 månader. Fjolårsplantorna blommade året därpå. Jag har inte testat backnejlika igen men vill prova stratifiera fröna och se om det förbättrar grobarheten. Om man kan lyckas med groningen bättre än jag har är det en annars väldigt tacksam art att odla.
Bockrot
– En art som inte gror utan att fröna har stratifierats. Fröna insamlade 2025 och sådda samma år på hösten på balkongen började gro rikligt i februari 2026. De var väldigt tacksamma att skola och växte fint i pluggbrätten. De började bli lite ledsna och bleka i juli, planterades ut då och verkar ha tagit sig fint. De är lite för tidigt att utvärdera vad sniglarna tycker om arten. Vi får vänta till våren.
Brudborste
– Brudborste sprider sig lätt vegetativt men är tydligen självsteril vilket betyder att det blir inga eller få livskraftiga frön inom ett genetiskt identiskt bestånd. Därför är det bäst att samla fröna där populationerna är stora med genetiskt olika individer. Ovetande samlade jag mina första frön av brudborste i ett litet klonalt bestånd. Alla plantor jag fick från dessa frön visade sig vara hybrider med olika tistlar. Men förra året fick jag tag på frön från ett stort område med många spridda grupper och då blev det som det ska. Jag sådde de i våras utan stratifiering och de grodde ganska ojämnt, 11 av 30 frön efter fyra veckor. Men oj vad det växte när de väl grodde! En mycket tacksam art att odla med ett starkt rotsystem. De var redo för utplantering i mitten av juni, två månader efter sådd och de växer jättefint på ängen. Jag har en ny batch på balkongen som blev sådda i slutet av juli och dessa kommer vara redo för utplantering i slutet av september.
Flockfibbla och slåtterfibbla
– Dessa två behåller grobarheten i minst tre år och gror oftast inom några dagar utan stratifiering. Slåtterfibblan brukar ha 99 procents grobarhet för mig vilket är mycket tacksamt. Man kan så i en större kruka och skola om eller så direkt i pluggar och sen behålla en stark planta per plugg. Jag upplevde att båda arterna hade ganska långsamt växande rotsystem. Om man måste så slåtterfibbla samma år som man har plockat fröna bör man så snarast möjligt efter samling så att plantorna hinner växa sig stora nog till utplantering i september. Flockfibbla blommar så pass sent att jag rekommenderar att vänta till våren med sådd.
Gullris
– Gror rikligt utan stratifiering och växer ganska snabbt. Jag har bara testat en omgång som planterades ut i juli så snigelresistensen får vi utvärdera nästa år men det har gått bra än så länge!
Gökblomster
– Fröna behövde stratifieras (kylbehandlas) de första två gångerna jag odlade arten. Inte ett enda grodde utan det. Jag sådde dem i fuktig jord och ställde i kylskåpet där de stod i 30 dagar i en plastpåse så att jorden inte skulle torka ut. Andra gånger har jag dock lyckats jättebra utan stratifiering så det är en intressant variation. Den gror väldigt rikligt, svarar bra på omskolning och växer snabbt med ett starkt rotsystem. Blomningen sker redan nästa år. Och bäst av allt – sniglarna är helt ointresserade av den så den är extra lätt att lyckas med.
Liten blåklocka
– Ingen speciell fröbehandling krävs, men de kan ta upp till en månad för att börja gro i rumstemperatur. Groddplantorna är extremt små och tar flera veckor innan de blir stora nog för att varsamt kunna hanteras med en mjuk pincett. Jag skolar om dem när de har utvecklat två bladpar och då är de fortfarande jättesmå! Men ganska snart efter omskolning blir det fart på dem. Ett alternativ är att så de små fröna direkt i pluggbrätten och sen gallra fram en stark groddplanta. En snigelfavorit.
Mandelblomma
– Den gror fint på våren efter höstsådd på balkongen. Jag har än så länge testat med frön samlade samma år eller fjolårsfrön. 2026 sådde jag även frön inomhus utan stratifiering och de började gro 10 dagar senare. Men de mådde bättre när de fick gro svalare på balkongen. En art som har för mig varit väldigt långsamtväxande med ett klent rotsystem. Omskolning i pluggbrätten har gynnat dem jämfört med de jag lämnade för fri utveckling i sina ursprungliga krukor. Viktigt att komma ihåg att arten även kan odlas från groddknoppar som finns vid basen av plantorna men då får man genetiskt identiska plantor.
Prästkrage
– En väldig lätt art att odla. Fröna gror inom några få dagar utan stratifiering och växer jättesnabbt så man behöver oftast skola om inom ett par veckor. Växer så det knakar och blommar redan nästa år. Tyvärr gillar sniglarna den och det har till och med hänt att utplanterade plantor som klarade sig bra genom sommaren och hösten och blev fina och stora blev decimerade på våren.
Slåttergubbe
– En åtråvärd art som har ett dåligt rykte som svårodlad. För mig gror den lätt utan kylbehandling från frön så gamla som fyra år. Jag sår fröna i ”inkubatorer” av crème fraiche-burkar och skolar om när de första två riktiga bladparen har kommit. Min upplevelse är att de gror snabbt och rikligt i rumstemperatur, sen går det segt ett tag och sen kommer det en snabb tillväxtfas igen. Jag brukar ha dem inomhus under växtljus tills den snabba tillväxten börjar och bladen börjar bli tydligt större. Om det är kallt och blött ute stannar de inomhus tills det blir bättre väder. Sen acklimatiseras de på balkongen i flera veckor. De behöver tittas till en del då det är viktigt att plantorna inte torkar ut för mycket eller står för blött. Med den här kanske något orimliga graden av omsorg brukar jag få över 90 procent av plantorna att lyckas. När de har uppnått tre till fyra stora bladpar brukar rotsystemet ha blivit starkt nog så att det håller ihop jorden i pluggarna och plantorna kan flytta ut på ängen. Jag har lyckats att få några stycken att blomma redan året efter sådd men oftast får man vänta lite längre. Sniglar gillar de unga plantorna mycket men den har klarat sig bra de senaste två torra somrarna.
Smörbollar
– Frön behöver absolut stratifieras (kylbehandlas). 2025 samlade jag frön och sådde i krukor ute på balkongen. Vintern var väldigt kall och de började gro 7 april 2026 och de flesta fröna grodde. Rotsystemet är ganska glest och består av sega, sparsamt förgrenade rötter. Men i slutet av juli var rotsystemen starka nog och plantorna hade upp till sex välutvecklade blad så de flyttade ut på ängen och har mått bra så här långt.
Stor blåklocka
– Den tog tid på sig, ungefär en månad, för att gro första gången jag sådde den, vilket var strax efter jag samlade fröna. Jag sådde frön från samma kollekt våren därpå och då grodde de inom bara några dagar. Nu våren 2026 med fröna samlade 2025 fick jag groning nio dagar efter sådd. Hanteringen är för övrigt som för liten blå klocka fast något lättare då den stora kusinens groddplantor är något större. De omskolade plantorna växer kraftigt och börjar blomma redan nästa år. En art som sniglarna älskar tyvärr.
Svartkämpar
– Fröna sådda i höstas på balkongen började gro i februari. Resten är en solskenshistoria. Absolut en av de lättaste arterna att odla och de var redo för utplantering redan i början av juni!
Svinrot
Gror snabbt utan stratifiering men är tydligen jättekänslig för och överlever inte utplantering (pålrot!).
Tjärblomster
– Fröna gror rikligt inom några dagar utan någon speciell behandling. Svarar bra på omskolning men kan lika väl sås direkt i pluggar. De växer snabbt och blir fort till kraftiga plantor med ett starkt rotsystem. Blomning året efter sådd och sniglar vill inte veta om den! Bland de absolut lättaste arterna att lyckas med.
Åkervädd
– Vad ska man säga, lätt som en plätt, gror snabbt utan någon särskild behandling, växer som ogräs, nybörjarvänlig. Men det är viktigt att samla frön som är ordentligt mogna då den inte eftermognar. Sniglarna älskar de unga plantorna och även om de klarar sig under de första veckorna kan de ätas upp våren därpå så det är bra att plantera ut många för att lyckas med några.
Ängsvädd
– Fröna samlade 2025 blev sådda på hösten samma år på balkongen. De började gro rikligt i början av mars. Jag testade även groning utan stratifiering och det funkade men inte lika hög andel av frön grodde. Utplanteringen i juli funkade utmärkt och sniglarna har varit helt ointresserade av den. En mycket tacksam nybörjarvänlig art som insekter älskar. Blir ängsvädd kanske den första arten du odlar?
Läs mer om fröer och vilda växter
- Tänk på det här när du ska köpa fröer
- Så sår du ängsväxter
- Tidiga inhemska vårblommor som är bra för biologisk mångfald
- Lokalt insamlade fröer snart till salu
- Granskning: Främmande arter i vanliga fröpåsar
- Växterna i ängsblandningar som lockar flest pollinatörer
- Nytt projekt ska ta fram regionala ängsfröblandningar
- Lär känna och uppskatta ”ogräsen”