Äldre äpple- och päronträd rymmer en imponerande och förvånande hög biologisk mångfald. Det visar en ny studie från Sverige.
Det är välkänt att gamla ekar hör till de mest värdefulla livsmiljöer som finns. De kan rymma en oerhört hög biologisk mångfald. När de åldras bildas det håligheter i stammen eller grenar, som fylls med mulm (en blandning av nedbrutna trädrester och annat material) och delar av träden kan bli angripna eller dö, men blir samtidigt fulla med liv.
Skalbaggar som mått på biologisk mångfald
Masterstudenten Umesha Mendis vid Linköpings universitet ville undersöka hur gamla fruktträd står sig i jämförelse. Närmare bestämt har hon, tillsammans med sin handledare Nicklas Jansson, tittat på hur många skalbaggar och skalbaggsarter som hittas i äldre äpple- och päronträd jämfört med ekar.
Sammanlagt ingick 112 gamla träd i studien och det hittades totalt 115 skalbaggsarter. 56 av dem hittades på alla tre trädarterna. 9 av dem hittades enbart på ek och 3 enbart på äpple. Päronträdet hade inga exklusiva arter. Av arterna som hittades på ek återfanns 77,45 procent även på äpple och 68,62 på päron. I snitt hittades 68 arter på ek, 39,4 på päron och 34,6 på äpple.
Blev ni förvånade över att gamla äppel- och päronträd hyser nästan lika många skalbaggsarter som gamla ekar?
– Ja, absolut! säger Umesha Mendis. Gamla ekar anses traditionellt vara den absoluta ”guldstandarden” för saproxylisk (vedlevande) biologisk mångfald i Nordeuropa, så vi förväntade oss att ekarna skulle överträffa fruktträden helt när det gäller artrikedom. Att se att gamla äppel- och päronträd har en artrikedom som ligger så anmärkningsvärt nära den hos gamla ekar var en fascinerande upptäckt. Även om äppel- och päronträd är mycket mindre än ekar uppvisade de en hög artförekomst. Det visar också att värdträdets identitet endast är en del av ekvationen – trädets ålder, träets förruttnelsegrad och tillgången på mikrohabitat, som röthål och ruttnande kärnved, spelar en avgörande roll för att stödja insektslivet, oavsett om trädet växer vilt eller planterats i en trädgård.
Viktigt komplement
Slutsatsen blir därför att även om ek är det mest värdefulla trädslaget för att bevara vedlevande skalbaggar så kan gamla fruktträd vara ett viktigt komplement och lämpliga alternativa livsmiljöer. Det gäller även för rödlistade arter och naturvårdsarter. I snitt hade ekarna 25,4 sådana arter medan päronträden hade 24,2 och äppelträden 11,3.
Underskattas fruktträdens betydelse för den biologiska mångfalden?
– Utan tvekan. Historiskt sett har bevarandestrategierna i Sverige i hög grad fokuserat på lövskogsreservat, eklandskap och traditionella skogsbruksmiljöer. Gamla fruktträd i trädgårdar och på gamla gårdar ingår sällan i officiella kartläggningar av den biologiska mångfalden. Det faktum att vi registrerade ett stort antal arter på rödlistan och arter som omfattas av indikatorn för naturvärde visar att gamla fruktträd fungerar som viktiga surrogat för den biologiska mångfalden. Ekträd hyste 11 rödlistade arter, äppelträd 9 rödlistade arter och päronträd 10 rödlistade arter. De upprätthåller i det tysta den funktionella konnektiviteten på landskapsnivå och hjälper sällsynta arter att överleva även i halvlantliga eller av människan förändrade livsmiljöer, berättar Umesha Mendis.
Det är en sak att hitta skalbaggarna på fruktträden, en annan om de verkligen har dem som livsmiljö för sina larver. Men många av skalbaggarna verkar klara att leva i äpple- och päronträden.
– Under äggläggningsperioden besöker de vuxna skalbaggarna fruktträden och lägger ägg i håligheterna. När tiden är inne utvecklas larverna till vuxna skalbaggar och flyger iväg från håligheterna.
I studien användes främst så kallade Eclector-fällor, som fångar in de vuxna skalbaggarna när de kommer ut ur håligheterna. Det gick också att se att det omgivande landskapet spelar en betydande roll. Vedlevande arter gynnas av att ha ekar eller lövskogar med olika trädarter i närheten. Inhemska träd i närheten fungerar som språngbrädor och upprätthåller friska populationer i landskapet, berättar Umesha Mendis.
Var det något annat intressant med er studie som ni skulle vilja lyfta fram?
– En viktig slutsats är den potentiella rollen som inhemska lövträd spelar för klimatresiliens och både aktiv och passiv landskapsåterställning. När gamla ekar utsätts för påfrestningar från klimatförändringar, sjukdomar och långsam förnyelse kan äldre fruktträd fungera som viktig buffert. Våra resultat visar att småskaliga, inhemska grönområden direkt bidrar till regionala bevarandemål. Att skydda den biologiska mångfalden är inte bara något som sker i avlägsna naturreservat. Det kan ske i våra egna trädgårdar och på våra gårdar.
Umesha avslutar därför med en uppmaning till trädgårdsägare:
– Mitt främsta råd till husägare och trädgårdsmästare är: Fäll aldrig ett gammalt fruktträd bara för att det slutar ge god frukt eller får håligheter! Bevara gamla träd. Ett ihåligt, ruttnande äpple- eller päronträd är inte ”dödvikt”. Det är ett blomstrande vertikalt ekosystem.