Ödets trädgård, som utsetts till Årets rikare trädgård 2026, är resultatet av två riktiga eldsjälar. Med många timmars arbete har de förvandlat en skräpig tomt med ett tragiskt förflutet till en vacker och inbjudande samlingsplats för boende i området.
Årets rikare trädgård handlar varje år om att försöka inspirera andra med ett lämpligt exempel. Det är Ödets trädgård ett perfekt exempel på. Eldsjälar som Daniel och Henrik skulle behövas i varje samhälle. Med hundratals timmars ideellt arbete har de omdanat en plats med ett tragiskt förflutet och skapat en trädgård som är lika lockande för blåvingar, humlebaggar och småullbin som för de boende i Virsbo. Alla kan inte göra lika mycket som Daniel och Henrik, men även en bråkdel av deras insatser kan vara en viktig förändring.
Motiveringen till Årets rikare trädgård 2026
Vi sitter på bänkar i skuggan under en lönn och en schersmin. Det är en av de varma dagarna sommaren 2026. Ute i solen flyger fjärilar, blomflugor, humlor, solitärbin och andra insekter i rabatterna. Det är svårt att tänka sig när man tittar ut över den mångfaldsträdgård som finns här idag, men för bara 1,5 år sedan var det här en plats som samhället helst inte ville tänka på. Av flera anledningar.
Det finns nämligen en tragisk bakgrund till tomten. För drygt 50 år sedan brann ett hus ned här. Två barn dog. Det blev naturligtvis traumatiskt för hela samhället och ett gemensamt, mörkt minne för alla som bor här. Efter detta användes platsen i stort sett inte alls. Eller rättare sagt användes den som illegal dumpningsplats för allt möjligt skräp. Samtidigt tog kirskål över allt mer.
Flyttade hem och satte igång med omvandlingen
Men det skulle förändras på kort tid när två barndomsvänner flyttade tillbaka till byn. Henrik Rönkkö ärvde sin fars hus precis intill ödetomten. Han hade börjat tröttna på stadslivet i Malmö och lockades av sitt stora odlingsintresse och en dröm om att bli mer självförsörjande på grönsaker. Han sa upp sig och flyttade hem 2018.
– Jag har inte ångrat det en sekund. Det var som att det räckte med stadslivet. Jag vill vara ute i skogen och i naturen mer, säger han idag.
För Daniel Björkbacka tog det lite längre tid. Det var först 2024 som han flyttade hem och det blev på ett ganska typiskt sätt för honom. Han hade egentligen en femårsplan om att ordna boende i Virsbo, men när Henrik hittade en ledig lägenhet i Norrgården intill Ödets trädgård ändrades femårsplanen till en femveckorsplan. På kort tid blev de nästan grannar i sin gamla hemby. Henrik hade då dessutom lockat Daniel med att ödetomten skulle kunna bli en odlingsyta åt dem. Henrik hade många år tidigare försökt få kommunen intresserad, men det hände ingenting.
Daniel, som sprudlar av idéer och gärna kastar sig över att verkställa dem direkt, gick igång på tankarna om att förvandla ödetomten. Han hade på kort tid grävt upp hela sin gräsmatta för att skapa odlingar och ville ha mer odlingsytor, men det var inte bara det som lockade vännerna. De ville också göra något för Virsbo. Skapa en samlingsplats, en tillsammansodling och också göra insatser för biologisk mångfald.
– Jag tänkte att här har vi chansen. Både att göra någonting för byn, men också något med den här bortglömda platsen. Här kan vi verkligen maxa alla bra tankar och idéer vi har och få hjälp av alla som kan bidra på något sätt. Vi såg potentialen. Eller rättare sagt tänkte vi inte på problemen. Vi tänkte inte på rådjur, kirskål, kvickrot. Vi såg bara möjligheter. Men när vi ändå skulle prata med kommunen behövde vi tänka igenom vad vi faktiskt ville skapa, så att det var solklart för dem också, berättar Daniel.
Henrik fortsätter:
– Det hade varit konstigt att göra allt det här bara för oss. Och sen började vi tänka på branden och kom fram till att vi ville göra en jättefin plats där folk kan komma och umgås – ett rekreationsområde och en mötesplats. Kanske kan man sitta och prata om det som hänt, eller om nya fåglar som dyker upp.
Projektbeskrivning som gav napp
Tillsammans skrev de en projektbeskrivning med fokus på biologisk mångfald och den sociala ytan och hörde av sig till kommunen igen. Den här gången blev det napp. Det skrevs ett nyttjandeavtal och sedan gick det undan.
Vintern 2024-2025 började planerna ta form. I mars 2025 satte de igång att omvandla en yta full av skräp och kirskål till deras vision om en gemensam trädgård. De döpte den till Ödets trädgård. Delvis på grund av att det länge varit en ödetomt, men också på grund av platsens tragiska historia. Och lite också för platsens nya öde som samlingsplats.
Daniel och Henrik började spendera stora delar av sin lediga tid på tomten. De rensade bort hundratals krossade glasflaskor, plåtar, stora plaststycken och annat skräp. De täckte över kirskålen med kartong och började odla ovanpå. Samtidigt fixade kommunen en grillplats som placerades mitt på tomten.
– Det blir som att folk samlas runt lägerelden – det är en direkt samlande kraft, säger Henrik.
Återanvändning och hårt arbete
Undan för undan förändrades platsen. Från ödetomt till gemensam trädgård. Dessutom en trädgård med hållbarhet och återbruk i fokus. Första året var de tvungna att ta ner en gammal sälg (”en stor sorg!”) och ett annat gammalt träd som riskerade att rasa över besökarna och gatan intill. Istället för att åka med stammarna till återvinningen placerades de ut som sittplatser i Ödets trädgård. Grenar användes både till grova risstaket, men också till finare staket som omgärdar odlingarna.
Platsen var inte utan potential. Halva ytan är som en gles skoglund. En tall, några lönnar, en alm, en liten kulle med några björkar. Dessutom överlevde sälgen som kapades och har nu börjat skicka skott ur den grova stammen.
Idag går det knappt att förstå att det bara gått 1,5 år sedan idéerna föddes om den här platsen. Det ser ut som att det arbetats här i många år. Och rent arbetsmässigt stämmer det bättre. Tillsammans har de antagligen lagt över tusen timmar på allt som har med trädgården att göra.
– Vissa helger är man här kanske 25-30 timmar, berättar Daniel.
Hjälp från andra byn – Virsboandan
Deras arbete gick inte obemärkt förbi. Folk i byn stannar gärna och samtalar med Daniel och Henrik när de arbetar och de tar gärna en paus för att prata och berätta om planerna. Så påbörjades också ett allt större utbyte. Så fort de efterfrågade något ställde folk upp. De kom med allt från plantor och blomlökar till konstverk och gödsel. När det behövdes vatten var det någon som de pratade med som kände någon som snabbt ordnade med det.
– Vi får halm, vi får kartonger för täckodling för att få bort kirskålen. Vi får lövsäckar som ligger där i komposterna. Idag fick vi ett fågelbad som jag ska fylla upp med vatten. En kvinna skänkte några konstverk, Naturklubben skänkte fågelholkar.
Från ett stall i närheten får de hästgödsel. Fotbolls- och discgolfsföreningen har erbjudit dem att söka pengar för gemensamma projekt.
– Det är så det funkar här. Folk hjälps åt. Det är Virsboandan, säger Henrik.
I skogslunden står figurer i trä.
– De fick vi av konsthallen här i Virsbo. De hade en utställning med argentinska konstnärer för 20 år sedan. Så det är kopior av gravmonument i Amazonas. Fast de är gjorda på svenska tallstockar. Är det några insekter som flyttar in där så får de göra det, förklarar Daniel.
Från Wirsbo herrgård fick de hämta 75 små bokar som spritt sig. Nu bildar de början till en häck runt trädgården. Från privatpersoner har de fått hassel, körsbär, gullvivor och många andra plantor. Gångar fylldes med träflis, rabatter kantades med stenar, en karg yta har såtts med ängsfröer och en liten damm grävdes. Dessutom har rabatterna och odlingarna växt allteftersom. Fortfarande finns det stora ytor med kirskål som klipps frekvent. På andra platser tillåts kirskålen gå i blom, till glädje för många pollinatörer.
Genomsyras av biologisk mångfald
Allt genomströmmas av en tydlig omtanke för andra arter. Biologisk mångfald är viktigt. En del insatser gör enbart för att gynna småkryp och fåglar. Andra delar är mer för att det ska vara fint eller lockande för besökare.
Hur har det tagits emot av andra i Virsbo?
– I byn är det jättestort. Alla som går förbi säger att det blir så jäkla fint här. Man ser att folk kommer in och fotar när det händer nya saker. Förhoppningsvis kommer fler hitta in och våga vara här när inte vi är här också. Så det inte känns som att det är vår park utan det ska vara för hela byn. Det finns något fint i att den här platsen nu får en slags upprättelse – både med tanke på branden och att det har varit som ett skrotupplag i alla år.
Daniel och Henrik ger inte bara av sin tid. Nu börjar de också ha så mycket av vissa plantor att de kan dela med sig. Detta alltså redan den andra odlingssäsongen.
– Tanken är att när vi börjar få för mycket av något, delar vi med oss. Kanske kan vi sedan sätta upp ett swishbord med grönsaker, eller försäljning till förmån för föreningen.
Vad ger det här er själva?
– Vi ser, precis som alla som går förbi, att det håller på att förvandlas till en helt makalös plats. Nu börjar det bli riktigt fint. Jag är mer här än i min egen trädgård, säger Daniel och Henrik fyller i:
– Inomhus hos mig börjar det förfalla just nu. Men det som är roligt är ju att hålla på här. Det är meningsfullt. Man skapar något. Det är svårt att se det om vintern när allt är grått och svinkallt, men man håller på ändå – med hästskit och lera till midjan.
Har ni några tips till andra som vill göra något liknande?
– Våga fråga. Innan vi ställde frågan till kommunen trodde jag aldrig att de skulle säga ja, men det var så enkelt. Kanske för att vi hade en tydlig projektidé. Tänk igenom vad ni vill skapa och vem som ska ansvara för det, säger Daniel.
Skapar samtal om skalbaggar och odling
Förutom att skapa den här samlingsplatsen och dela med sig av plantor och fröer så har de också ett annat mål:
– Vi vill gärna inspirera folk och utbilda lite. Kanske prata om en guldbagge, en blomfluga, vildbin som byggt bon under rabarberna. Det finns alltid något att visa och prata om, säger Daniel och fortsätter:
– Vi försöker visa att man kan göra på andra sätt. Många hade eldat upp det döda trädet eller kört det till återbruket. Men vi vill ha kvar det. Det får ligga och bli boplatser för insekter och svampar. Vi försöker återvinna material vi har på tomten eller får av andra. Gräsklipp, löv, grenar som vi bygger stängslet av – istället för att köpa nytt hela tiden.
– Det är lite det vi vågar göra här – testa saker, vara lite mer radikala i tänket. Visa på andra möjligheter, säger Henrik.
På bara 1,5 år har Ödets trädgård förvandlats totalt och precis som så många gånger förr svarar naturen snabbt på förbättringar. Artmångfalden runt oss är ett tydligt bevis på vilken skillnad det gör. Under bara tre timmar såg vi minst fem olika arter fjärilar (bland annat nässelfjäril, pärlgräsfjäril och någon blåvinge), minst lika många arter bin (bland annat småullbi och storullbi), blomflugor och skalbaggar. En trollslända patrullerar i luften. En svartvit flugsnappare flyger runt bland grenarna i björkarna. På den döda sälgen, som räddades från att eldas upp och nu ligger som en skulptur i en rabatterna, landar en humlebagge och letar efter en lämplig hålighet åt sina larver. Tillsammans delar de här arterna ut toppbetyg till Ödets trädgård bara genom sin blotta närvaro.
Läs mer om Årets rikare trädgård
- Årets rikare trädgård 2025 är en bostadsrättsförening som gjort en naturlig omställning
- Årets rikare trädgård 2024: En koloniförening som lär ut
- Årets rikare trädgård 2023 – vanlig, men detaljstuderad
- Årets rikare trädgård 2022 – inbjudande, prydlig och rik på liv
- Årets rikare trädgård 2021 – radhusträdgård som bryter med normen
- Årets rikare trädgård 2020 – ett föredöme för Sveriges tomtägare